Frankly, my dear, I don't give a damn!

• K blev 31år igår, firandet var kanske inte det bästa men dagen avslutades med ett litet dopp och lite grillad korv.
• Jag har jobbat, fick dåliga nyheter när jag arbetade så större delen av Fredagen och Lördagen gick i en dimma.
• Det är äntligen bestämt att vi ska få hit ett släp, ingen dag är spikad men det kommer ske inom en snar framtid.
• Eftersom jag har haft så mycket annat att tänka på kommer inte K få sin present förrän till veckan då jag har tid att gå på stan och hitta något speciellt.

Jag måste skicka ett tack till mina kära vänner som ställt upp för mig under den senaste tiden, era samtal har betytt mycket. Det enda jag kan klaga på är att vissa vänner inte alls har funnits här, kanske är det bara i bra tider men när det kommer lite sämre (inte första gången det sker) så kommer det inte ens ett ljud. Ja, jag vet att man kan vara upptagen och inte alltid hålla koll på vad som händer men det har gått så pass lång tid.. kanske är just vi inte så bra vänner som jag trodde och jag önskar att jag kunde betala tillbaka med samma mynt.. men tyvärr är jag inte ens sån person som försvinner när det är dåliga tider. K har varit super på att ställa upp, jag har verkligen känt ett enormt stöd från honom. Han har fixat och donat för att få mig att inte behöva tänka på 2000 saker som ska göras, han handlar hem saker han vet att jag uppskattar och är allmänt närvarande.

Nog med gnäll, jag har alldeles för mycket annat att grubbla på och oroa mig för. Men de personer som inte brytt sig innan, var snälla och gör det inte nu heller!