Frankly, my dear, I don't give a damn!

Minns du filmreplikerna?

- jag fick 23 av 26!

Nu är den årliga stadsfesten igång, när min syster bodde här kallades den Parkfesten om jag minns rätt. Vi som bor mitt i centrum behöver inte ens gå ut för att höra artisterna utan vi får en live show i sovrummet när man ska sova. Idag vaknade jag till en kvinna som sjöng en massa kända, svenska sånger. Synd bara på vädret som är här i stan, det började regna igår och det har mer eller mindre fortsatt hela tiden. Vi får se hur vädret är ikväll om man vill titta där men ärligt talat käner jag inget större behov av att mingla bland 2000 packade fjortisar.

Badet igår känns även idag, jag känner mig som en ny människa. Det enda negativa är att man känner sig som en  sandhög, man hittar sand på de mest annorlunda ställen :) Men nu är all sand borta och jag luktar riktigt gott (om jag f år säga det själv).

Igår efter badet gav vi (jag, J och P) oss ut för att hitta någonstans att äta, alla ställen vi kom till hade stängt även om det stod stänger 23.00 på ett av dem. Efter att ha åkt runt halva stan och utanför fick vi bege oss till Subway men det kändes lite tråkigt när man var inställd på grillat kött eller en planka! Därför är det bestämt idag att vi ska ge oss ut på en middag *mums*

Vi fick främmande efter middagen igår så vi kikade på lite film Shoot em up och Crank de var underhållande och ett bra avslut på en trevlig kväll :)

Gaah, nu klagar K att vi ska ge oss ut och handla så det är bäst att jag pinnar efter honom.

Mitt nya favorit tuggummi helt klart. När jag först smakade det så kändes det riktigt ovant att få i sig lite choklad men det visade sig vara en riktigt fin kombination. Man inte bara luktar gott ur munnen utan man får en liten chokladkick också, att de inte har kommit på detta innan! Ni som inte har provat det, gör det genast och kom sen tillbaka och säg hur det var.

Det var riktigt tråkigt att hon inte tog sig hela vägen, jag höll tummarna allt jag kunde för henne. Jag är så glad att det dyker upp personer som henne och Paul Potts som verkligen visar vad talang innebär,  att det inte behöver finnas ett otroligt attraktivt yttre för att man ska kunna ha just det. Hon var dock en bra förlorare och önskade dem lycka till och det såg verkligen ut som att hon menade det. Jag hoppas att vi kommer få se mer av Susan Boyle i framtiden.

Idag stod det i tidningen: "Susan förd till sjukhus"  det var kanske inte så oväntat. Man har kunnat läsa i tidningarna inför finalen att de inte trodde att hon skulle klara av trycket o.s.v. Hon stod dock upp i finalen och jag tycker att hon gav en underbar show med "I have a dream". Den passar in bra, hon har en dröm att få sjunga för drottningen i England och jag tror att hennes dröm kommer bli sann, vad tror ni? Jag hoppas att det går bra för Susan och att hon återhämtar sig snabbt. Lite vila och att komma undan all press kommer vara bra för henne.

Läste en artikel i Expressen idag att det hade varit en Tävling för andra året i rad i Köpenhamn, det var inte vilken tävling som helst utan ett onanimaraton. Under tävlingen uppkom ett nytt dansktrekord som även blev ett nytt världsrekord, en kvinna lyckdes få 222 orgasmer! Vad ska man säga? Jag är glad om jag får en får jag två så räcker det alldeles tillräckligt, eller så kanske det bara är jag som blir färdigfikad efter :P En man hade vunnit uthållighetstävlingen och runkade i 7h 45min, är det verkligen något att vara stolt över när det kommer till normala sexliv? Vem orkar vänta på att han ska komma så länge? "Är du klar snart älskling, jag har kramp både här och där och börjar känna mig som ett parkeringshus där bilarna bara susar in och ut", "Näe, inte riktigt du får hålla ut i några timmar till... har vi nå glidmedel hemma?". Men men, det finns extrema sidor av allt....

Vill ni läsa hela artikeln, gå hit --> " Världsrekord i onani - 222 orgasmer"

Då var Robinson slut för denna gången. Jag har varit otroligt duktig och sett på alla avsnitt, jag skojjar inte, jag har verkligen sett ALLA! Självklart har jag haft mina favoriter: Jarmo och Anna. Jag var riktigt glad när de kom till de fyra sista och satt och höll tummarna igår när de tävlade för en finalplats.

När de stod på plankan uppe i luften så trodde jag att Anna skulle ta hem den tävlingen, hon såg så "stabil" ut där och Ellinor som vann det momentet stod och darrade som ett löv. Ellinor var som alla vet den som lyckades stå där längst och hon fick en plats i finalen.

"Att vara beroende av något är att inte kunna sluta med det. Vanligt är att man är beroende av en viss substans, till exempel alkohol, vilket kallas alkoholism. Även nikotin och många illegala droger är beroendeframkallande. Man kan även vara beroende av att utföra vissa handlingar. En sentida trend är att se många vardagliga företeelser som potentiellt beroendeframkallande. Detta inkluderar TV, sex, mat, motion, Internet och TV-spel." / Wikipedia - Beroende


Alla har nog någon gång i sitt liv upplevt att de har ett beroende, må det vara av att läsa en herrans massa böcker, motionera eller äta nyttig mat, eller har jag fel? Personligen verkar jag ha väldigt svårt att bli beroende av saker och om jag väl märker att jag är på väg att bli så avbryter jag beteendet direkt. Detta är jag otroligt glad för ska jag erkänna, men jag leker inte med elden för mitt i allt kan man sitta där och vara fast.

Man kan läsa i tidningar och på Internet om beroeenden åt höger och vänster, folk som hamnar i skuldfällor för att de har ett beroende av att handla saker på kredit och de kan inte sluta, folk som inte kan sluta dricka alkohol/röka o.s.v.  Tänk vad lätt det är att bli beroende av saker. Många tänker säkert: Det händer inte mig  eller klassikern: Detta är den sista jag tar.

Vad är det som gör att vi blir beroende av saker? Är det samhället som gör det och alla ideal som finns? Är det människans inre svaghet för saker och ovilja att ta tag i problem / konflikter? Många av sakerna man kan bli beroende av används som ett sätt att fly vardagen via alkohol, spel, droger o.s.v. Men många av dem är sådant som man inte kan använda till att fly verklilgheten med, för hur det än är som så kommer verkligheten alltid ikapp en förr eller senare och då är det inte roligt.

Har du ett beroende som du vågar dela med dig av? Eller har du någon i din närhet som har ett beroende som de kämpar mot? Kanske har du tom haft ett beroende men du har tagit dig ur det, hur lyckades du?

Jag anser personligen att om ett beroende finns så behöver man stöd av både nära och kära. Att sluta röka kan för en vara lika lätt som det är att slå igång en tvättmaskin likväl som det för andra kan kännas som att man är på väg att dö. Ibland känns det som att många blundar för saker, de vägrar inse att de har ett beroende eller att någon de lever med eller i deras närhet har det. Är det inte bättre att man istället försöker hjälpa dem? Nu säger jag inte att man ska tvinga andra till att göra något som man själv anser är rätt och bättre för dem, men man kan finnas där som stöd och diskutera lite med dem.

Jag hade en farfar som rökte från att han var 12år till han var just över 60, han slutade röka för att jag som liten var som ett klistermärke på honom och hela tiden sa: Farfar farfar, du måste sluta röka.. dina lungor kommer bli helt svarta! Farmor berättade att de hade varit och hälsat på några vänner och under promenade hem så tände farfar en cigarett, han rökte några bloss och sen fimpade han en och sa att han var klar. Efter den kvällen rörde han inte en cigarett igen. Tyvärr slutade min farfar röka alldeles för sent och ni som har följt mig på lunarstorm kunde följa mig tillsammans med honom den sista tiden då han hade en långt gången Kol, samtidigt som detta hade han även canser. Det var den som tog livet av honom vilket jag då var glad åt, de kunde medicinera honom mot smärtan men de hade inte kunnat förhindra att han tillslut skulle "drunkna" p.g.a. sin kol.

Alla beroenden är dock inte som min farfars var - dödliga, men hur mycket bättre mår vi inte om vi kan styra våra handlingar själv, inte koffeinet, eller kicken man får av att göra dittan och dattan? Man kan få "kickar" utan att ha ett beroende.

Vad vill jag ha sagt med detta inlägget? Hjälp människor i din omgivning om du ser att de har ett beroende. Jag har och kommer alltid arbeta för att göra det, jag vill inte vakna upp en dag och inse att den personen är borta och att jag  inte gjort något för att hjälpa trots att jag visste hur det låg till som. Det är många som tar livet av sig när de sitter inne i ett beroende som de känner att de inte kan ta sig ur och de ser ingen annan väg än att avsluta det. Därför, håll ögonen öppna och var inte rädda för att "lägga" er i, bättre det än att vakna upp och 20år och tänka tanken: Tänk om jag hade försökt hjälpa, kanske hade det varit annorlunda. Kanske är jag naiv men det är sådan jag är.

Jag har blivit en storbloggare, iaf i min hjärna. Varje dag åker det tusen saker genom den som jag vill skriva om, jag laddar hem bilder för att få mig att minnas det när jag har tid att sätta mig här för att skriva. På mitt skrivbord på datorn så finns det ett 20-tal bilder som ligger och väntar på att få bli använda. Jag trodde inte att jag skulle ha så mycket saker jag ville skriva om egentligen, innan jag ändrade designen på bloggen så var den halvdöd men sen saker ändrades så väcktes min passion för bloggande igen. Tänk vad en ny bakgrund, titel och lite nya färger kan göra :)

Igår när jag satt och pratade med P så dök tanken upp på barnprogram som jag såg när jag var liten upp. Genast öppnade jag Firefox och gjorde sökningar på de som "poppade" upp i min skalle, som ni kan se så var det inte bara ett program som slogs om platsen där "inne".

De program jag har gjort ett litet kollage från är några av de jag såg och som lämnade mest avtryck inom mig. Detta innebär inte att jag inte tittade på "Beppes godnatt stund" och "Fem myror är fler än fyra elefanter" etc.

Barbapappa: Mitt första möte med den rosa pappan och hans familj skedde via en bok som min syster hade.Jag föll genast för "blobbarna" och de var ack så tacksamma att rita av, sen när jag fick se dem på Tv så diggade jag dem ännu mer. Idag när jag tittar på bilden så tänker jag genast: varför är Barbapappa rosa? Hade de någon tanke bakom det? vad tror ni?

Trasdockorna:  Den sången som visas här nedan (dock inte hela) har man gått och nynnat på både en, två och tre gånger. Senast var igår då tanken på att skriva om mina gamla barnprogram dök upp. Jag minns att jag har sett Trasdockorna tillsammans med min kusin ett antal gånger. Alltid när jag och K pratar om Mirage och hur han hade varit som människa, då enas vi om att han hade varit en Fransman och att han pratar som fransmannen i just Trasdockorna.

Mupparna: Vem har inte tittat eller gått omkring och sagt "manamana badibadibi" om man är av samma "generation" som mig? Jag och min vän M brukade härja med det när vi var liten, han gjorde självklart den "mörka stämman" när jag fick göra tjejernas. När vi var på Gran Canaria så var vi på en Grisfest, vinnaren blev utsedd till Miss Piggy. Jag brukar fnissa för mig själv när jag tänker tillbaka på det och damen med gigantiska bröst som svansade runt på den festen och som blev utsedd till Miss Piggy.

Doktor Snuggles: Tittade på ett porgram med honom idag på youtube (det som är länkat här) och det känns som igår man såg introt och jag kom ihåg allt. Rösten som berättar känns lika bekant som K's röst :) När jag springer omkring i en tröja som jag har som är grå med svarta ränder så brukar han utbrista: Kosmoskatten är du här. Det var gulligt första gången han sa det men nu när jag har haft den i två år så börjar det bli lite gammalt, kan inte ens komma ihåg när jag hade den på mig sist :) Men när man pratar om Doktor Snuggles får man inte glömma lilla och ask så söta  Norpan, Grävlis och Söltrut.

Lillstrumpa och Syster Yster: Dessa hittade jag ingen länk på Youtube om. Vem hade kunnat tro att ett par yllesockor och en med glasögon på skulle kunna underhålla små barn så bra som de gjorde? Jag kan erkänna att jag sprang runt med strumpor på min hand när jag var lite och lekte just Lillstrumpa och Syster Yster.

Fragglarna: Jag diggade Fragglarna och var lite rädd för sopberget som fanns där. På nätet kan man hitta att det planeras att göras en film med Fragglarna 2011!

Jag ser inte allt för ofta på barnprogram men några har man hunnit se när man har varit med systers barn. Jag kan dock konstatera att barnprogrammen inte håller samma standard som de gjorde förr, eller är jag kanske lite färgad av de jag har sett och gillar? För mig känns barnprogrammen nu lite väl "plastiga", jag saknar de som inte har en superfin grafik och lite gammeldags berättarröster.

Jag har följt Susan Boyles framgångs saga sen jag såg filmen på youtube där hon sjöng brallorna av juryn. När hon kom in på scenen och pratade med juryn som alla såg tveksamma ut, även publiken. Detta på grund av hennes utseenede som inte är typiskt för kändisvärlden och hennes sätt. Jag personligen tyckte att hon var underhållande och charmig. Jag satt och hurrade inom mig när jag såg hur hon totallt vände om steken och hur hon vann både juryn och publiken över till sin sida. Är det inte underbart? Jag fullkomligt älskar när "vanliga" människor får visa vad de kan och det kommer till en punkt då inte ens utseendet kan stoppa dem. En annan sak som gjorde mig lite varm var att den kvinnliga damen i juryn sa att de inte skulle fösöka ändra om hennes utseende, de skulle helt enkelt låta henne vara som hon är. Det var riktigt skönt att läsa.

Samtidigt tänker jag tillbaka på Fame Factory när herr Bert satt och nekade folk åt höger och vänster även fast de var duktiga på att sjunga, allt p.g.a. att de var för tjocka, eller för fula eller... Spelar det egentligen någon roll hur personen som sjunger ser ut? Är det rösten eller utseendet man tar till sig och lyssnar på? Jag personligen couldn't care less om det var ett troll som sjöng eller en "vacker" människa. Det är nästan hemskt hur utseendefixerat samhället är idag och jag tror inte att det kommer ändras. Det är snarare så att det blir värre med åren.

I en värld som denna så blir jag nästan tvärtom när det gäller allt. Jag bryr mig så otroligt lite om kläder, smink, skor, väskor, smycken o.s.v. Så länge mina kläder är hela och jag trivs i dem så är det nog för mig. Att följa trender har aldrig fallt mig i smaken, inte ens när jag var yngre. Jag skulle aldrig drömma om att gå och handla en väska för 1500kr eller ett par skor för 1500 bara för att det är inne, eller för att det har ett speciellt märke. Jag kan erkänna att det dyraste par skor jag någonsin har inhandlat kostade 799kr och det var ett par "skejtarskor" som var ett av de få som passade mina lite bredare och korta fötter. Vanligtvis brukar skorna gå på 299-399kr och det räcker bra för mig. Den handväskan jag har nu var den dyraste jag någonsin har handlat och den gick på 399kr. Väskan blev ett litet impulsköp för att jag inte hittade en väska som var riktigt "jag" men jag var i desperat behov av en ny eftersom min gamla som jag inhandlade för 39kr för 2år sedan hade gått till den andra sidan.

Min fråga är: Hur mycket pengar lägger du ner på skor, smink, kläder, smycken o.s.v.?  Är du beredd att leva en mycket "mager" månad för att du vill ha just den där populära prylen som är svindyr?

Kikade i Aftonbladet idag och såg denna bilden. Det är inte direkt så att man går och tror att modellerna är så flawless som de är på alla bilder i t idningar o.s.v. men visst är det ganska skrämmande hur mycket som ändras om? Hade den osminkade o fixade bilden varit ensam och inte med Tyra Banks namn vid det hade jag inte reagerat att det är hon. Jag tycker det är modigt av henne att visa upp den "nakna sanningen" och förhoppningsvis kanske mer "blåögda" folk inser att det som visas i media är inte riktigt hela sanningen.

Annars så har jag haft en trevlig tid på jobbet, kvällen igår gick i rasande fart.. natten gick ack så sakta, låg och läste i några timmar för att jag inte kunde somna. Vaknade dock ovanligt pigg och dagen bara rullade på. Fick mig en skön promenad idag med en av de som bor där, det var så härligt ute! Vi har inte haft ett moln på himlen och blått och fint. Ett tag kändes det nästan som att man var utomlands istället för i H-sand.

Jag hoppas att alla har haft en fin helg.

I want my cookies!!