Toto - I will remember
J's favoritblomma som även prydde hans kista 2003.
Tiden springer iväg, idag är det 8år sedan J försvann från oss, det innebär också att det är ganska precis 8år sedan (give or take) sen vi flyttade in i lägenheten som vi bor i. Idag lyser solen med sin frånvaro och det är nog lika bra för mitt sinne är inte direkt soligt idag.
Jag önskar att ni hade fått träffa denna underbara människa, några av er hann träffa honom och vad jag vet kommer alla ihåg honom trots att vissa bara träffat honom en enda gång, men han lämnade ett avtryck hos alla med sin öppenhet, vänlighet och en underbar personlighet.
Jag brukar vara expert på att vara dagvild som många vet, jag kan ha Onsdag på en Fredag och vise versa men denna dagen kan jag inte "glömma" bort och vara på ett annat ställe i tiden, ibland önskar jag att jag kunde glömma den, men samtidigt vill jag inte glömma honom. Det är en bitterljuv känsla som åker genom kroppen, jag minns alla roliga saker men samtidigt så får jag ett slag i magen för att jag som alltid denna dag inser att han verkligen är borta, han bor inte bara på ett annat ställe i landet och lever sitt eget liv utan han är b-o-r-t-a.
Det är bra att jobba en dag som denna, här kommer det inte ställas några fågor om hur jag mår, jag kan slänga på ett leende under "insatserna" och sen kan jag sitta i min ensamhet här nere och filosofera och minnas med glädje i hjärtat över att ha fått lära känna honom och sorg över att han avslutade sitt liv alldeles, alldeles för tidigt.
17/5 - 2011
Den som gräver han skall hitta, fyndade en riktigt gammal bild på mig på datorn idag. Det får mig att vilja spara ut håret igen och det ska jag nog göra, jag vill ha lika långt som jag hade för något år sedan! Jag är alltid så impulsiv när det kommer till håret, jag kan spara i flera år och mitt i allt så kapar jag flera decimeter. Men nu ska jag absolut låta håret växa och frodas! Ni kommer nog få påminna mig att hålla det också för jag kommer mest troligt bli riktigt less efter ett tag.
Nu ska jag koka lite té och se vad dagen har att erbjuda!
Nu ska jag koka lite té och se vad dagen har att erbjuda!
Bilder från sjukhuset och sjukskrivningen
Satt och tittade på gamla bilder idag och hittade lite från efter operationen, jag saknar verkligen inte att gå omkring med en hemsk droppställning och den kalla osköna sängen i en sal för tre där vi var fyra som fick sova, att inte ha något draperi att dra för sängen så man fick ha lite privatliv mitt i allt. Jag kommer ihåg den sista natten när mitt dropp slutade fungera och jag fick ringa till sköterskan som fick spola genom grejen jag hade i armvecket, jag var så rädd att den inte skulle fungera och att de skulle sticka mig igen. Tiden går dock fort och man glömmer snabbt, nu när jag ser tillbaka så känns det inte som att det var så farligt, inte ens när jag tittar tillbaka på dygnet på IVA som då var min mardröm som man både ville skratta och gråta åt. Den 10:e Nov är det 6 månader sen jag låg på operationsbordet, jösses vad tiden springer snabbt. Den 3:e Nov ska jag dit på återbesök och prata med kirurgen om hur allt har varit, jag skulle ha gjort det efter 6v men nästan 6 månader senare är helt ok, right!
Mmmm, där är mardrömen som jag tvingades ha i vänster armveck från Söndag till Onsdag, jag hoppas att jag aldrig mer behöver ha en sådan där i flera dygn, det gör ont och det går inte att sova med den. Jag kan än idag inte förstå hur man kan sätta in en sådan med motiveringen: "Du är nålrädd så då får du ha denna i hela tiden", jag tar hellre ett styck också är det över tills nästa gång än att veta att jag hela tiden har något i armen som gör ont när man rör sig. Tanten vägrade dock ta bort den och jag satt med den, hade det varit idag hade jag tagit bort den själv och skitit i vad hon sagt.
I took a walk around the world to ease my troubled mind
Idag är en sådan dag då jag längtar ut till stugan, jag måste verkligen ta och ta lite nya kort eftersom dessa är väldigt gamla! Jag är så nyfiken på hur det ser ut vid sovstugan och bastun, under sommaren utökade de altanen där och satte in en badtunna - jag vill prova den NU! En sak som är bra med stugan är att det är så otroligt lugnt och tyst där, det känns som att man kommer till en helt annan värld. Jag kommer ihåg när mamma och pappa bestämde sig för att bygga en stuga, de kollade ut tomten och donade och sen var jag och min pappa och syster där en dag och tittade på grunden. Sen växte en stuga fram sakta men säkert, pappa, morfar och farfar jobbade på i den med hjälp av andra så klart! Jag kommer ihåg när jag och mamma fick rengöra klinkersarna när de var satt på plats och jag kommer ihåg första gången jag gick upp för trappen i stugan, en trapp som min farfar har gjort, jag tycker fortfarande att det är lika läskigt att gå i den som jag gjorde första gången. Jag var så stolt när jag fick ett eget rum där, jösses vad jag höll på att plocka och dona där uppe så att det skulle vara mysigt. Jag spenderade bra mycket tid i fönstret på min sida för att se när min kompis K var på intågande från andra sidan av skogen.
Det känns som att detta är en dag full av nostalgi! Denna stuga besöktes flitigt av mig och mina vänner, vi spelade musik på mammas gamla lp-spelare, vi hade snöbollskrig (som inte alltid var så rättvisa) vi tittade på filmer och busade runt som galningar. Jag kommer ihåg när jag och V skulle åka och möta L,U och P vid grinden med skotern, tyvärr funkade inte lyset på den så vi fick köra med en ficklampa, hur tokiga får man vara? Men det fanns även en period då jag inte gillade stugan alls, det var när jag stötte på min första stora kärlek, R. Mamma och pappa ville ha ut mig till stugan och i stort sätt tvingade ut mig dit och jag var så FÖRBANNAD för att jag inte fick stanna hemma och göra vad jag ville, jag ville spendera varje vaken sekund med honom också tvingade de ut mig mitt ute i ingenstans. Jag har haft många gräl med mina föräldrar om detta och dessa minnen gav mig länge en negativ syn på stället, som tur var har jag vuxit upp och lagt det bakom mig så nu är det bara alla lyckliga stunder från stället som fyller upp mitt minne, idag kan jag sitta och le åt alla minnen.
Jag åker upp till Norrbotten (riktiga Norrland till er muppar som säger att allt norr om Gävle är Norrland, ni vet ingenting) under Jul och då ska jag NJUTA av att vara i mina hemtrakter, att lyssna på riktigt Norrländska och bara känna lugnet. Den 25:e Dec är planen att åka ut till stugan, elda i badtunnan och ta mig mitt livs första dopp i en sådan, vem hade kunnat tro att det skulle dröja 30år och 1 dag innan jag plaskade runt i en sådan (om nu inget händer och jag inte får mitt dopp då). Här har ni riktigt Norrländska från en yngre Kalixbo och en äldre kvinna och en yngre kille.
Det känns som att detta är en dag full av nostalgi! Denna stuga besöktes flitigt av mig och mina vänner, vi spelade musik på mammas gamla lp-spelare, vi hade snöbollskrig (som inte alltid var så rättvisa) vi tittade på filmer och busade runt som galningar. Jag kommer ihåg när jag och V skulle åka och möta L,U och P vid grinden med skotern, tyvärr funkade inte lyset på den så vi fick köra med en ficklampa, hur tokiga får man vara? Men det fanns även en period då jag inte gillade stugan alls, det var när jag stötte på min första stora kärlek, R. Mamma och pappa ville ha ut mig till stugan och i stort sätt tvingade ut mig dit och jag var så FÖRBANNAD för att jag inte fick stanna hemma och göra vad jag ville, jag ville spendera varje vaken sekund med honom också tvingade de ut mig mitt ute i ingenstans. Jag har haft många gräl med mina föräldrar om detta och dessa minnen gav mig länge en negativ syn på stället, som tur var har jag vuxit upp och lagt det bakom mig så nu är det bara alla lyckliga stunder från stället som fyller upp mitt minne, idag kan jag sitta och le åt alla minnen.
Jag åker upp till Norrbotten (riktiga Norrland till er muppar som säger att allt norr om Gävle är Norrland, ni vet ingenting) under Jul och då ska jag NJUTA av att vara i mina hemtrakter, att lyssna på riktigt Norrländska och bara känna lugnet. Den 25:e Dec är planen att åka ut till stugan, elda i badtunnan och ta mig mitt livs första dopp i en sådan, vem hade kunnat tro att det skulle dröja 30år och 1 dag innan jag plaskade runt i en sådan (om nu inget händer och jag inte får mitt dopp då). Här har ni riktigt Norrländska från en yngre Kalixbo och en äldre kvinna och en yngre kille.
Dags att sluta drömma och göra något seriöst.
Ha det.
Ha det.
A walk down memory lane
Då sitter man här igen, verkar inte som att så mycket fungerar just nu så då kan jag lika gärna klottra lite till. Har suttit och läst gamla dagböcker från den tiden när jag och L (som kommer till helgen) var och härjade runt, endast 15år gamla, det är tokigt hur fort tiden går, tänk att vi lärde känna varandra när vi gick i Årskurs 7 men började umgås mer i 8:an. Jag har alltså känt denna underbara människa i mer än halva mitt liv, inte undra på att man blir så lycklig när man får träffa henne igen, när sågs vi sist? 2007 eller något liknande, men trots att vi inte ses ofta så finns fortfarande den stabila och underbara vänskapen där mellan oss, vi har haft våra duster men ingenting som vi inte har kunnat lösa ;)
Igår när jag åkte bil med J och P så spelade: "I've had the time of my life" och den drog tillbaka minnen, undra hur många gånger vi har cyklat in mot Kalix och nynnat på den eller någon annan låt från Dirty Dancing eller ibland lite Madonna. Det var tider som jag saknar och jag önskar att vi kunde bo närmare varandra, men någon dag ska jag dra ifrån denna stad och det är en bitter sweet feeling, kommer sakna lite av staden men jag saknar mina rötter och vänner uppe i norr mer, det är något speciellt med sådana som växt upp med en och sett en gå från en liten mupp som leker med barbie till en fjortis och sedan varit med under den första stora kärleken och alla andra "kriser" man hade som liten. Tänk om man kunde spara minnen på en dvd och sedan bara spela upp det när man blir nostalgisk och det blir jag alltid när det närmar sig att vi ska träffas, det är nästan synd om andra om de är med oss när vi inte har setts på länge för då flyger vi in i minnen och samtal med interna skämt som ingen förstår..
Total eclipse of the heart
7år sedan du bestämde dig för att lämna livet, det känns som igår och jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Du lämnade många frågor efter dig och alldeles för lite svar. Om jag bara kunde vrida tillbaka klockan...
Vi ses i Nangijala vännen, tills dess så kommer du leva i mitt minne. ♥
Vi ses i Nangijala vännen, tills dess så kommer du leva i mitt minne. ♥
Vacker
Du vet att du inte behövde, du vet att jag älskar dem. Du är inte den enda som minns Dec för så många år sedan. ♥
I will remember
Dagar som denna är det lätt att fastna i minnen. Alltid när jag kommer in i ett stadie i livet då saker är svårt så kommer jag att tänka på J. Då tänker jag på hur mycket jag saknar honom, stunder vi haft åker som en film framför ögonen. Jag kan fortfarande inte idag förstå att han verkligen är död, att jag aldrig mer kommer få se honom. Mitt hjärta vägrar acceptera det som min hjärna vet, J är död och det är den kalla, sanna verkligheten.
Tänk att en person man kännt i 3år, kan göra ett sånt stor intryck. Jag har aldrig och kommer förmodligen aldrig träffa någon som J igen i hela mitt liv. Han var en sån speciell person, en liten ängel. Jag är dock tacksam att jag fick möjligheten att lära känna honom, spendera tid med honom och vara hans vän. Gud, vad jag önskar att alla mina vänner hade fått träffa honom, några få gjorde det och alla gillade honom. J var en person som såg alla och tog sig tid för dem. En kram från honom kunde lysa upp min dag och att prata med honom gav mig alltid ett inre lugn.
Att förlora någon till självmord, är ingenting jag önskar någon annan. Den chocken som kommer genom ens kropp, när man vet att det inte var någon olycka, att allt var planerat in i minsta detalj för att inte misslyckas. Men att leva med ovissheten, tänk om han ångrade sig sekunden innan, när allt redan var för sent? Tänk om han var där i sin ensamhet och allt han kände var ånger? Jag hoppas i mitt hjärta att allt han kände var glädje, jag skuklle inte klara av att tänka på ett annat sätt. J's död har varit en av de jag har haft svårast att bearbeta, visst har andra dött som jag har haft ett djupare band med som min farfar, men han var ändå gammal... min farfar hade levt sitt liv, sett sina barn växa upp, sett barnbarnen formas till vuxna individer och sedan sett dem få barn själva. Farfar var över 80år men J var bara 22år. Hans liv hade bara börjat.
Alla frågor som åker runt i mitt huvud, alla svar som man aldrig kommer få till hundra procent. Kanske att jag någon dag kommer få svar på dem alla. Dagar som dessa förbannar jag det faktum att jag inte skaffade en kamera under dessa år vi umgicks, allt jag har är fyra bilder på honom och hundratals minnen av honom. I mitt huvud kommer han alltid vara den unga killen, med det lite för långa håret och den skarpaste hjärnan jag någonsin mött.
Dagar som denna, borde jag bara lägga mig i sängen och inte tänka så mycket. Men jag önskar så förtvivlat att jag hade J här, att jag skulle kunna prata med honom om allt jag fått reda på när jag varit på sjukhuset. Att få dela min rädsla och ångest med någon, en person som jag vet finns där och som verklilgen lyssnar. Inte någon som lyssnar, men samtidigt sitter med sina egna problem må det vara enkla vardagsproblem, jobb eller bara en oförmåga att focusera på andra än sig själv.Jag saknar att sitta ute på trappen vid biblo och känna den värme som utstrålades från J.
Tänk att en person man kännt i 3år, kan göra ett sånt stor intryck. Jag har aldrig och kommer förmodligen aldrig träffa någon som J igen i hela mitt liv. Han var en sån speciell person, en liten ängel. Jag är dock tacksam att jag fick möjligheten att lära känna honom, spendera tid med honom och vara hans vän. Gud, vad jag önskar att alla mina vänner hade fått träffa honom, några få gjorde det och alla gillade honom. J var en person som såg alla och tog sig tid för dem. En kram från honom kunde lysa upp min dag och att prata med honom gav mig alltid ett inre lugn.
Att förlora någon till självmord, är ingenting jag önskar någon annan. Den chocken som kommer genom ens kropp, när man vet att det inte var någon olycka, att allt var planerat in i minsta detalj för att inte misslyckas. Men att leva med ovissheten, tänk om han ångrade sig sekunden innan, när allt redan var för sent? Tänk om han var där i sin ensamhet och allt han kände var ånger? Jag hoppas i mitt hjärta att allt han kände var glädje, jag skuklle inte klara av att tänka på ett annat sätt. J's död har varit en av de jag har haft svårast att bearbeta, visst har andra dött som jag har haft ett djupare band med som min farfar, men han var ändå gammal... min farfar hade levt sitt liv, sett sina barn växa upp, sett barnbarnen formas till vuxna individer och sedan sett dem få barn själva. Farfar var över 80år men J var bara 22år. Hans liv hade bara börjat.
Alla frågor som åker runt i mitt huvud, alla svar som man aldrig kommer få till hundra procent. Kanske att jag någon dag kommer få svar på dem alla. Dagar som dessa förbannar jag det faktum att jag inte skaffade en kamera under dessa år vi umgicks, allt jag har är fyra bilder på honom och hundratals minnen av honom. I mitt huvud kommer han alltid vara den unga killen, med det lite för långa håret och den skarpaste hjärnan jag någonsin mött.
Dagar som denna, borde jag bara lägga mig i sängen och inte tänka så mycket. Men jag önskar så förtvivlat att jag hade J här, att jag skulle kunna prata med honom om allt jag fått reda på när jag varit på sjukhuset. Att få dela min rädsla och ångest med någon, en person som jag vet finns där och som verklilgen lyssnar. Inte någon som lyssnar, men samtidigt sitter med sina egna problem må det vara enkla vardagsproblem, jobb eller bara en oförmåga att focusera på andra än sig själv.Jag saknar att sitta ute på trappen vid biblo och känna den värme som utstrålades från J.
Saknad
Min allra käraste vän
Jag SAKNAR dig
Dina ögon, ditt leende, ditt skratt
Jag saknar din kämpar glöd, din vilja att hjälpa
Jag saknar din varma famn, dina tröstande ord
Ord som gav oss alla glädje och hopp
Jag saknar lektionerna vi hade ihop
Jag saknar dig
Min allra käraste vän
VARFÖR?
Det känns som igår
Det känns som att du var här igår
Här hos mig
Ändå har jag saknat dig i en evighet
En evighet av smärta, sorg och saknad
Blandat med bitterljuva minnen
Minnen av en svunnen tid
En tid då det var glädje i klassen
Klassen var på väg mot att äntligen bli enad
Enad efter år av osämja
Min allra käraste vän
Du orkade inte mer
Ditt ljus hade brunnit mot sitt slut
Din själ var mörk och tom
En tomhet som du inte delade med dig av
Du visade ett leende
Du gav kärlek
Min allra käraste vän
Jag kommer alltid minnas dig, med ett leende och en tår på kinden
Min allra käraste vän
Ditt leende har bleknat
Men inom mig lever det än
Din kropp har blivit stel och kall
Men din själ har vandrat vidare
Kanske har du äntligen funnit frid
Den frid du inte kunde hitta här på jorden
Den frid du så ivrigt letade efter
Kanske har du äntligen funnit alla svaren
Svaren på frågorna, som ständigt malde inom dig
Min allra käraste vän
Min studiekamrat
Mitt stöd
Min allra käraste vän
Jag SAKNAR dig.
Idag, imorgon alltid
Du kommer alltid vara min Ängel
Min allra käraste vän
Vila i frid
Jag säger som du alltid sa efter en lång dag
Vi ses i Nangijala
Jag saknar dig!
... ... ...
Kan du läsa mina ärrade bokstäver älskling?
Ord för ord som splittrats av en storm.
Kan du se dess innehåll och länkar,
som för omvärlden är dold.
Kan du med kärlek och omsorg,
få dem till en mening av betydelse.
Kan du med tålamod och lyhördhet,
se dess rop efter dig.
Kan du läsa mina ärrade bokstäver älskling?
Ord som formar:
Jag
saknar
dig!
Kan du läsa mina ärrade bokstäver älskling?
Ord för ord som splittrats av en storm.
Kan du se dess innehåll och länkar,
trots den ibland kalla utsidan.
Kan du med kärlek och omsorg,
se det som fortfarande finns där - under ytan.
Kan du med tålamod och lyhördhet,
se den sanning jag inte kan formulera med min röst.
Kan du läsa mina ärrade bokstäver älskling?
Ord som fortfarande och alltid kommer forma:
Jag
älskar
dig!
dig!
Rest in peace.
Rip Madelen
Tjejen jag skrev om i bloggen för några dagar sedan dog natten som var. Det kommer kännas konstigt att det inte är hon som sitter och skämtar med alla i chatten. Även om hon och jag började dålig tillsammans så löste vi det mot slutet och jag kommer ärligt talat sakna hennes kommentarer och busigheter som hon brukade pyssla med. Det känns hemskt att en 19åring ska behöva gå genom detta och dö alldeles för ung, jag hade nog svårt att acceptera när farfar dog i cancer för några år sedan.. men han hade i alla fall levt ett fullt liv och hunnit göra allt han drömt om.
Mina tankar går till Madelens make Henrik. Jag skulle inte vilja vara i hans skor, vill inte ens tänka tanken på hur han känner sig just nu.
Mina tankar går till Madelens make Henrik. Jag skulle inte vilja vara i hans skor, vill inte ens tänka tanken på hur han känner sig just nu.
*Man vet aldrig när ens tid är ute*
Wicked game
Jag måste bara dela med mig av ett minne. När jag gick sista året på gymnasiet så omgicks jag väldigt tajt med ett gäng som bestod av tre killar och som standard var vi 2-4 tjejer. Första gången jag verkligen lyssnade till Wicked Game var en av dessa kvällar. Vi var några stycken som satt hemma hos U och spelade ölspelet, jag som inte gillar öl fick dricka sprit istället och bara det bådade gott?! Jag har ett minne av att jag och L satt och gnällde om att vi var riktigt kissnödiga men killarna höll hårt på reglerna och tjatade om att vi måste minsann få kortet som tillåter en att gå på toaletten för att få gå, annars skulle det bli något straff! Jösses vad vi satt där och led. Dagen efter var jag inte riktigt nykter när vi kom oss till skolan och samhällslektionen som vi hade var en pina, iof behövde inte våran lärare gnälla på mig att jag babblade mycket den lektionen. ;)
Åren går fort
Kusin E
Satt och tittade lite på facebook och bestämde sig för att hälsa på hos mina kusiner, såg att den ena hade en ny bild på sig ute! Jösses vad han har blivit "stor", jag har inte träffat honom regelbundet på bra många år och mina starkaste minnen av honom var när han fick vara hajforskare ute i farmor och farfars stuga också skulle han jaga mig och hans äldre bror.. icke att förglömma när vi lekte Bumbibjörnarna och han var självklart en av grymlingarna som skulle fånga oss, våran magiska saft var vatten! Jag måste verkligen boka in en tid då jag får träffa båda bröderna som jag suttit barnvakt åt fler gånger än jag kan räkna och vi växte upp väldigt tajt tillsammans. Men åren går och vi skaffade oss egna liv, dagar som denna saknar jag dock de gamla tiderna rejält. Måste komma ihåg att ringa till dem och höra hur de mår o.s.v.
Kusin J
RIP Patrik Swayze
Unchained Melody - Ghost
Jag hade helt missat att Patrik Swayze dog igår, det känns lite konstigt att han är borta. Jag växte upp tittandes på Ghost och Dirty Dancing. Hela min gymnasie tid så nynnade jag på musiken från Dirty Dancing och när jag gick på Mellanstadiet var min högsta önskan att få klippa mig som Demi Moore i Ghost. Jag fullkomligt älskar dessa två filmer och det var via Ghost jag lärde mig Engelska i början av 90talet. Min syster köpte den filmen när hon var i England och den hade ingen svensk text. Jag tittade nästan sönder den filmen. När det kommer till Dirty Dancing så dansade jag runt som "Baby" och gick omkring och sa: "Nobody puts baby in a corner". Även fast Patrik inte direk var stor nu för tiden så kommer han alltid vara stor för mig, jag var hemligt förälskad i honom när jag var liten och just dessa två filmer kommer alltid ligga mig nära hjärtat och vara bland mina absoluta favoriter någonsin. Alla tårar som jag har fällt när jag har sett på Ghost är otroligt, den är så vacker och sorglig. Till helgen ska jag nog ta en liten minnestur och tittar på både Ghost och Dirty Dancing.
She's like the wind - Dirty Dancing
En annan sak jag växte upp med var Nord och Syd, var det bara jag som tittade på den? Jag smygtittade på den serien i "gillestugan" hemma hos mamma och pappa. Det är en serie jag också borde leta upp och titta på igen, undra om jag skulle tycka att den är lika bra idag som då!?
Jag har inte glömt...
Idag är det 6år sedan jag fick ett av de mest smärtsamma telefonsamtal i hela mitt liv. Min vän och klasskamrat fanns inte längre bland oss. Hur många gånger har jag inte frågat mig varför och funderat på om jag hade kunnat göra något. Men du lurade oss alla vännen, ingen förstod förrän det var försent. Jag hade iof blivit förvånad om du inte hade lyckats med ditt spel för korkad var du då inte. Varje år är denna dagen otroligt tung och jobbig för mig, för det mesta försöker jag förtränga det men ändå så tänker jag tillbaka på tiden som var. Jag vill tacka dig för den tiden vi fick tillsammans, tre år var alldeles för lite och du lämnade ett stort avtryck i mitt liv och en enorm saknad.
Det är längesen jag besökte din grav, du får förlåta mig för jag orkar verkligen inte. Det är när jag står och ser på den allt känns så verkligt, det är då jag inte kan blunda för sanningen. För hur det än är som så är sanningen att ditt liv slutade natten mellan den 8-9 Juli 2003. Det var inte någon olycka, ingen sjukdom inblandad utan du tog det beslutet själv och vi andra som blev kvar dina vänner och fin familj får leva med det beslutet och saknaden.
Alla ni som känner mig och var med mig när detta hände vet redan allt och jag orkar ärligt talat inte skriva mer om det, trots att det har gått 6år så är det fortfarande för färskt och jag tror nästan att det alltid kommer vara så. När en vän försvinner ur livet på ett sätt som han gjorde så blir det kanske så.
Jag ska avsluta detta inlägg med orden som du ofta sa när vi skildes åt för dagen: Vi ses i Nangiala
Bitter Sweet Memories....
13år sen jag stötte på min första stora kärlek, det känns som en evighet sen samtidigt som det känns som igår. Tänk vad jag har förändrats sen dess och det har han också. Tänk att jag då var 15år och blyg som en jag vet inte vad, iaf när det var runt honom :) Det var nog första och sista gången jag föll head over heels vid första ögonkastet, det var som i en film när folk får en uppenbarelse och ljus strömmar in överallt och fåglarna kvittrar. Helt sjukt egentligen, men så var det. Jag flög omkring på små moln och såg rosa hjärtan överallt (nästan iaf). Tiden går fort och mycket har kommit och gått sen den tiden. I mitt minne känns det som igår och när jag läser min gamla dagbok från förr i tiden kan jag fortfarande känna fjärilarna i magen eftersom allt jag skrev då var så levande. Saker blir inte alltid som man tänkt sig och jag tänker inte ens fundera på hur det hade kunnat gå.
"Things that were hard to bear are sweet to remember."
-Seneca-
-Seneca-
Nostalgi.
Hur många kommer ihåg denna?
Jag var helt frälst i Jordan Catalano / Jared Leto och tittade troget på My so called life. Jag måste verkligen se om jag kan få tag på den serien... vilken nostalgitripp det skulle bli. Jag och W såg snutten från filmen bra många gånger när han sjöng låten, tror vi tom tittade sönder det bandet :)
Forever young
Jakob älskade vän du fattas mig F. 1981 D. 2003
Satt och tittade på mina gamla inlägg på lunar och gick hela vägen tillbaka till sommaren 2003 då min vän och klasskamrat hade tagit sitt liv. Sommaren har sen dess varit en bitterljuv känsla hos mig, sommaren som är så vacker med allt det gröna, blommorna som kommer fram och människor är så lyckliga p.g.a. semester etc och det första jag tänker på när sommaren närmar sig att det blir ytterligare ett år sen han försvann från jorden. Saknad är något som alltid finns inom oss och som aldrig kommer att lämna en, enda skillnaden är att den blir lättare och man håller fast vid alla lyckliga minnen man har tillsammans med der personerna. Inte hade jag kunnat tro att den dagen jag träffade J att han skulle försvinna ur mitt liv 3år senare på ett sätt att man aldrig mer kommer höra personen prata och se honom le. J hade en personlighet som alltid kommer finnas inom mig, jag kommer aldrig glömma honom för den personen han var.. en underbar människa. Hade världen haft fler som han så hade det inte varit något krig.
"Total eclipse of the heart - Bonnie Tyler" - En låt jag alltid kommer koppla till J, den spelades på hans begravning och jag tvivlar på att den någonsin kommer vara så vacker som den var den dagen i kyrkan.
Nu när jag är inne i min lilla egna memory lane så kan jag lika gärna lägga upp en bild på en annan som fattas mig så otroligt mycket.
Jag saknar dig Farfar.. idag, imorgon, förevigt. D. 18/3-2006
När min farfar försvann från livet blev döden så nära, det var första gången i mitt liv som jag tappade någon som varit med mig hela mitt liv och som varit en så självklar del av det. När jag sitter och läser om den sista tiden jag fick med honom så känner jag än idag den ångest och sorg som rev genom min kropp när jag och alla andra väntade på att han skulle få somna in. Min farfar en kämpe in i det sista. Varje gång jag ringer farmor så är det en del av mig som fortfarane väntar på att det är han som plockar upp luren och svarar även om jag aldrig kommer få höra hans röst igen så ekar den inom migl När jag sitter på blip och spelar fia med knuff så finns farfar bredvid mig, han gillade det spelet och var en jäkel på att spela han kunde lyckas med saker som mattematikerna skulle skaka på huvudet åt för att sannolikheten för att det skulle ske är så pass liten att man inte ens tänker tanken. Det enda som fattas på detta kortet för att det skulle ha varit perfekt är att min älskade farmor inte är med på det.
"Fix you - Coldplay" - Den låten gick på repeat den tiden som gick när jag kom tillbaka till H-sand och bara väntade på beskedet att han hade gått vidare.
Inga fler minnen, minnen gör ont!!
"De höga klackarna uppfanns av en kvinna som blev kysst på pannan." / Christopher Morley
Nu sitter jag här igen, vaknade alldeles för tidigt med tanke på att jag ska jobba natt och somnade lite väl sent igår.
Men vad kan man göra när man vaknar upp pigg som en mört och verkligen inte kan fortsätta att sova? Hoppas att jag kommer mig upp lika lätt imorgon när jag ska kliva upp klockan 6.00.
Hittade lite bilder från sommaren 2007 i Kalix på stugan, synd att jag inte hade mobilen jag har idag med tanke på vilken kass kvalité det är på bilderna med den jag fotade med.. märkte först när jag kom hem att jag tagit de minsta bilderna man kunde ta också.. men man ser ändå vad det är för någonting :) Vem hade kunnat tro att grunden jag var och tittade på för X-antal år sen med min syster skulle växa upp och bli detta? Jag kan så väl komma ihåg när bygget satte igång, jag var så lycklig att vi skulle få en egen stuga... alla som arbetade där, pappa, morfar och älskade farfar etc. Jag var så stolt när stugan var färdig och det kändes underbart att sova där själv, kolsvart på nätterna och tystnaden. Fönstren man kan se på den tredje bilden där uppe tillhörde rummet som jag kallade "mitt". Otroligt mycket arbete men resultatet blev helt underbart. När jag ser bilderna på stugan kommer jag att tänka på när jag och L var ute i stugan och åkte iväg en sväng med båten... det hade blivit lite mörkt ute och vi såg att det rörde sig någonting stort i vattnet.. första saken Anna kläcker ur sig: "Är det en haj" som ett skämt men ack ack, det var en älg som var ute och simmade :D Sen turerna med älskade vännerna U, L, L, P, och W när vi snöbadade varandra, åkte skoter som förövrigt hade trasigt lyse så vi fick köra med ficklampa och musiken som spelades på mamma och pappas antika lp-spelare på övervåningen. Turen tillsammans med C och W när det blev otroligt mycket lera när vi sov över där och knappt kom oss iväg med bilen som hade fastnat... haha, vilka minnen..
K drog igång Laptopen inne i sovrummet och slog på en film med Mark Wallberg.. som vanligt så lyckades f röken A placera sig alldeles för bekvämt och K råkades klia mig på ryggen lite för bra.. .tog inte mer än 20 minuter så sov jag som en stock och K puttade på mig och frågade om jag inte skulle ta och lägga mig på min sida av sängen istället för hans (vi hade laptopen på hans sängbord). Ska försöka se klart den idag även om K sa att den inte var speciellt bra, men det jag såg var tillräckligt bra för mig.. sen vet man aldrig om filmen som så många andra lyckas med mot slutet att de spårar ur så totalt att man bara vill gråta.
Men vad kan man göra när man vaknar upp pigg som en mört och verkligen inte kan fortsätta att sova? Hoppas att jag kommer mig upp lika lätt imorgon när jag ska kliva upp klockan 6.00.
Hittade lite bilder från sommaren 2007 i Kalix på stugan, synd att jag inte hade mobilen jag har idag med tanke på vilken kass kvalité det är på bilderna med den jag fotade med.. märkte först när jag kom hem att jag tagit de minsta bilderna man kunde ta också.. men man ser ändå vad det är för någonting :) Vem hade kunnat tro att grunden jag var och tittade på för X-antal år sen med min syster skulle växa upp och bli detta? Jag kan så väl komma ihåg när bygget satte igång, jag var så lycklig att vi skulle få en egen stuga... alla som arbetade där, pappa, morfar och älskade farfar etc. Jag var så stolt när stugan var färdig och det kändes underbart att sova där själv, kolsvart på nätterna och tystnaden. Fönstren man kan se på den tredje bilden där uppe tillhörde rummet som jag kallade "mitt". Otroligt mycket arbete men resultatet blev helt underbart. När jag ser bilderna på stugan kommer jag att tänka på när jag och L var ute i stugan och åkte iväg en sväng med båten... det hade blivit lite mörkt ute och vi såg att det rörde sig någonting stort i vattnet.. första saken Anna kläcker ur sig: "Är det en haj" som ett skämt men ack ack, det var en älg som var ute och simmade :D Sen turerna med älskade vännerna U, L, L, P, och W när vi snöbadade varandra, åkte skoter som förövrigt hade trasigt lyse så vi fick köra med ficklampa och musiken som spelades på mamma och pappas antika lp-spelare på övervåningen. Turen tillsammans med C och W när det blev otroligt mycket lera när vi sov över där och knappt kom oss iväg med bilen som hade fastnat... haha, vilka minnen..
K drog igång Laptopen inne i sovrummet och slog på en film med Mark Wallberg.. som vanligt så lyckades f röken A placera sig alldeles för bekvämt och K råkades klia mig på ryggen lite för bra.. .tog inte mer än 20 minuter så sov jag som en stock och K puttade på mig och frågade om jag inte skulle ta och lägga mig på min sida av sängen istället för hans (vi hade laptopen på hans sängbord). Ska försöka se klart den idag även om K sa att den inte var speciellt bra, men det jag såg var tillräckligt bra för mig.. sen vet man aldrig om filmen som så många andra lyckas med mot slutet att de spårar ur så totalt att man bara vill gråta.
Nu börjar det bli dags för mig att besöka duschen och se så att jag har allt jag behöver när jag ska fara till jobbet. Kommer jobba lite längre än vanligt under veckan efter att ha jobbat natten (utöver helger och måndagar då det är veckohandling) så jag kommer inte hem förrän klockan 12.00 imorgon.. måste mao ta med mig både till middag idag och till lunch imorgon. Imorgon när jag kommer mig hem så har jag ledig till på fredag morgon då det bär av till jobbet mellan 8-17.00 innan jag går på inför helgen på lördag kl 15.00... med min otur så jobbar jag när vi har Parkfesten här i stan men när det var fest i Sundsvall som jag absolut inte har något intresse av att gå på så var jag ledig!
Yay, mitt paket med sakerna som jag beställde har kommit =) Hinner dock inte hämta ut sakerna idag (hämtas tidigast 15/7 kl 16.00) men imorgon när jag slutar är det ingenting som stoppar mig :) Kommer bli sååå fint i sovrummet och riktigt bra planerat, mamma och pappa får sova i nya sängkläder när de kommer och hälsar på oss nästa helg :)
Har förövrigt möblerat om i sovrummet igen så nu står sängen där den hamnade när vi flyttade in i lägenheten 2003, blev helt ok men iom att vi inte har några rullgardiner något mer så måste jag verkligen åka till Jysk och handla mig något att hänga upp i fönstret så att man slipper den värsta solen... annars kommer gardinerna vara sönderblekta på nolltid.
Yay, mitt paket med sakerna som jag beställde har kommit =) Hinner dock inte hämta ut sakerna idag (hämtas tidigast 15/7 kl 16.00) men imorgon när jag slutar är det ingenting som stoppar mig :) Kommer bli sååå fint i sovrummet och riktigt bra planerat, mamma och pappa får sova i nya sängkläder när de kommer och hälsar på oss nästa helg :)
Har förövrigt möblerat om i sovrummet igen så nu står sängen där den hamnade när vi flyttade in i lägenheten 2003, blev helt ok men iom att vi inte har några rullgardiner något mer så måste jag verkligen åka till Jysk och handla mig något att hänga upp i fönstret så att man slipper den värsta solen... annars kommer gardinerna vara sönderblekta på nolltid.
