Frankly, my dear, I don't give a damn!

En heldag på sjukhuset idag. Jag är trött i kropp och själ, fick med mig hem lite remisser så till veckan måste jag gå på sjukhuset här i stan och ta ännu mer blodprov som de ska använda till sina analyser. Det har just börjat, jag är arg, ledsen och slut som artist redan. När hon gav mig resultatet så gick luften ur mig, men ändå satt jag där och log när jag svarade på 2000 frågor och fick genomgå en intervju. En Oscar till mig idag.

Efter att ha spenderat kvällen i telefon med familjen så känner jag mig tom. Alla ord om att det kommer nog ordna sig och vi har pratat med den som håller på att undersöka ang. det och det. Vad hjälper det mig egentligen? Jag vill bara ta en filt och gräva ner mig i en grop och inte titta ut något mer.

Alla saker som cirkulerar i mitt huvud. Oron över att behöva gå och ta fler prover och att inte riktigt ha kontroll, det är inte alls kul. Just nu har jag bara ont och känner mig sönder på insidan. Ibland tror människor att man är som ett pussel, om man får alla bitarna på plats så blir allt bra.. men det går inte alltid. Mitt pussel är trasigt, så är det.

Nu ska jag ta mina tvåtusen tankar och gå till sängen. Förhoppningsvis får jag mer än 3,5h sömn inatt innan jag ska gå till jobbet.