Frankly, my dear, I don't give a damn!

Här sitter jag vid datorn igen, kl 15.30 är jag 29år på "riktigt". Åren går så fort att jag verkligen inte hinner med, innan man hinner med är man 60år och sitter: "När jag var ung....". Iof brukar pensionärer säga att tiden går så sakta och att ingenting händer, får se om jag kommer hålla med dem om det.

Jag somnade klockan 5.00 imorse. Klockan 9 kom första sms:et, 10 första samtalet och sen har det bara rullat på. Jag känner mig som ett vrak och vill bara rulla ihop mig till en boll. Missförstå mig inte, det är trevligt att folk vill visa att de kommer ihåg mig.. MEN.. det är min födelsedag och då kanske jag vill ha lite sovmorgon!  Jag har tur som jobbar inatt, då får man sova i lugn och ro utan att telefonen ringer stup i kvarten.

Vi håller på att dona lite i köket (igen). Det enda som fattas nu är min 6:e stol, dum som jag är så tänkte jag hela tiden på storleken på mitt förra bord och handlade bara 5 stolar för att ha en på kortsidan (hade tagit för mycket plats med en stol på varje kortsida). Nu var ju detta bord bra mycket större och har plats för 6st så då får jag helt enkelt köpa en till. När den sista stolen kommer ska jag vara duktig och hänga upp den tredje tavlan som ska upp på väggen, innan var den där vitrinskåpet står nu.

Men men, nu ska jag ta mig en liten tupplur. Sen blir det till att gå till jobbet och imorgon ska jag smörja in bordet med något medel, kul kul.