Frankly, my dear, I don't give a damn!

Sitter och väntar på min skjuts till sjukhuset. S smsade imorse och sa att hon skulle åka till sjukhuset tidigare idag, det innebär att jag kan åka med henne dit så slipper Herr Dl kliva upp tidigt. Det känns bra att inte han ska känna sig tvingad att kliva upp tidigt och åka en herrans massa mil när han är ledig.

Jag har inte fått sova många timmar. Kom mig till sängen vid 4.30 och hade svårt att somna. Imorse fick jag ett sms 8.10 och sen klockan 9.10 när jag äntligen började somna om så ringde det på hemtelefonen, det var de från sjukhuset som ville påminna mig om min tid idag. Jag vet inte vad det är med det där sjukhuset men det är andra gången de ringer och påminner mig om mötet, obs att jag aldrig har missat ett möte där någonsin.

Iaf, ska inte bli långrandig här. S borde vara utanför när som helst så jag ska se att jag har med mig allt i väskan och sen ta på mig skor och jacka. Jag hoppas verkligen att dagen går fort och att alla tester o.s.v. är icke obehagliga! Ok, jag vet att jag önskar för mkt men man kan alltid hoppas.

Imorgon är det jobb för f*n. Det ska bli intressant och se när jag kommer mig i säng ikväll. Just nu verkar det som att varje gång jag måste i säng så blir jag som ett barn och vägrar bli trött. Vi får helt enkelt hoppas på att en heldag på sjukhuset kan få mig trött och slut.