Frankly, my dear, I don't give a damn!

Då var det söndag (igen). Jag somnade alldeles för sent igår/ idag känner jag. Kroppen har inte riktigt vaknat upp, men jag vill verkligen inte ligga och dra mig i sängen hela dagen. Inleder bloggen med en bild jag fyndade på nätet, jag tycker den är vacker och kunde således inte motstå den.

Alla hjärtans dag, ingen missade att det var igår. För första året på länge så gjorde vi något speciellt iaf. Middag med vänner och sen en film. Jag är inte så mycket för just alla hjärtans dag. Behöver man verkligen en speciell dag för att vara romantisk? Jag tycker att den är alldeles för komersiell. Att man ska ge presenter och få, för mig känns en present mer speciell om jag får den på en slumpmässig dag, ist för en dag som är utsedd till "romantikens dag". Kanske är jag bara hopplöst oromantisk eller så kanske jag är så romantisk att jag föredrar att se det hela tiden? *vem försöker jag lura* . K däremot var inspirerad.. eller kanske lite stressad av att märka att DL shoppade till sin flickvän inför alla hjärtans dag.  Eftersom  att vi skulle käka middag tillsammans på kvällen så försvann K ner på stan en sväng och sen kom han hem och gav mig lite blygt en ask. Jag tror aldrig jag har sett honom så nervös innan (alla som känner K vet att han varken är blyg eller nervös inför saker). Först tänkte jag att han hade handlat ett halsband som han såg att jag tittade på när vi var på väg ut och käka tidigare i veckan. Jag tittade på halsband när han handlade snus och sen kom han dit jag stod och sa något som: Står du här och ser på alla dyra halsband? Jag förklarade då för honom att för mig behöver inte en sak vara dyr, eftersom det är tanken som räknas och den saken blir speciell för en oavsett om den kostade 100 kr eller 1000kr. Men det var inte halsbandet jag sett, som var överaskande billigt i mina ögon.. eller så är det jag som köper smycken alldeles för sällan :) I mitt lilla paket var det detta: