Frankly, my dear, I don't give a damn!

När jag föddes ville min mamma att jag skulle heta Eva, de blev nog lite "tagna på sängen" iom att jag föddes alldeles för tidigt att de inte hade hunnit komma på något bättre. Tack och lov sa min far genast NEJ han sa även: "Stackarn ska inte behöva ha namnsdag och fira födelsedag på samma dag" vilket resulterade i att jag fick namnet Anna istället. Kanske hade jag fått ett annat namn om jag inte hade kommit ut 2,5 månder tidigare än planerat iom att jag då förmodligen hade varit mindre sjuk = ingen panik att välja namn iom att de inte visste om jag skulle leva eller dö.

Jag frågade för några år sedan min mor vad jag hade fått för namn om jag hade blivit en pojke, gissa svaret? Ok, jag hade fått heta Johan. Vilken tur att jag inte blev en pojke iom att två av mina fyra manliga kusiner har namnet Johan, hade blivit lite tjatigt ^^ Jag var även nyfiken på vad min syster hade fått för namn om hon hade varit en pojke, Daniel hade hon fått heta. Självklart så ansåg jag då att det var ett bra mycket bättre namn än vad jag skulle ha fått och blev lite purken.

Namn nummer två som jag har är Margareta, det är ett släktnamn som kommer från min mammas sida, även min mormor har det som andranamn. När jag var mindre var jag avis på min syster som fick Elisabeth (kommer från farmors sida av släkten) som sitt 2a (sen att hon även fick ett tredje, det ska vi inte ens prata om = missnöjd Anna under sina yngre år), det ville jag också ha. Jag har aldrig riktigt gillar Margareta och brukar undvika att skriva det om jag inte behöver på olika papper. Varje gång någon säljare ringer och söker Anna Margareta så är hon givetvis inte hemma.

Jag har länge funderat på om jag ska byta mitt förnamn (inte så förtjust i Anna) men allt har sina för och nackdelar. Kanske att jag någon dag gör det, men risken är inte allt för stor, det är för många papper att skriva på, för många kort att byta ut o.s.v.