Frankly, my dear, I don't give a damn!

Igår gick jag iväg på affären och handlade, spärrade upp grejen i dörren iom att min nyckel var i en jacka som jag inte orkade springa in och hämta i sovrummet när jag tagit på mig mina skor. Susade genom affären och skyndade mig hem, BAM kom inte alls in som jag tänkt mig... det visade sig att jag hade haft så bråttom att jag inte dubbelkollat att den verkligen åkt på rätt plats spärren (den kan bråka ibland). Där stod jag i mina pyjamasbyxor eller mysbyxor kanske andra skulle kalla det iom att det är vanliga som jag använder till att sova i och en t-shirt + min kappa. Först tänkte jag, hmm jag kan vänta på K tills jag insåg att han skulle sluta om några timmar. Att gå iväg till en vän tänkte jag inte ens tanken... att komma hem till någon i uppenbar sov out-fit, med håret åt alla håll, inga strumpor o.s.v. När jag filosoferat lite kom jag fram till att jag skulle gå till K's jobb (tur att det ligger nära). Efter många om och men så kom han och gav mig nyckeln och jag kunde gå hem med svansen mellan benen! Han brukar alltid påminna mig om att ta nyckeln med mig och skryta om hur bra han är på att alltid ha med sig sin... men jag trodde ju att jag spärrat upp dörren.. Dagens läxa: Dubbelkolla att dörren verkligen är öppen innan affären.

Idag har jag också handlat. Såg ett recept på biffar med fetaost och bacon. Jag är just nu inne i en period då jag vill ha fetaost till allt så jag bestämde mig snabbt att göra biffar till middag med klyftpotatis. Om det blir lyckat så delar jag med mig av receptet till er :)