Frankly, my dear, I don't give a damn!

Jag har blivit en storbloggare, iaf i min hjärna. Varje dag åker det tusen saker genom den som jag vill skriva om, jag laddar hem bilder för att få mig att minnas det när jag har tid att sätta mig här för att skriva. På mitt skrivbord på datorn så finns det ett 20-tal bilder som ligger och väntar på att få bli använda. Jag trodde inte att jag skulle ha så mycket saker jag ville skriva om egentligen, innan jag ändrade designen på bloggen så var den halvdöd men sen saker ändrades så väcktes min passion för bloggande igen. Tänk vad en ny bakgrund, titel och lite nya färger kan göra :)

Igår när jag satt och pratade med P så dök tanken upp på barnprogram som jag såg när jag var liten upp. Genast öppnade jag Firefox och gjorde sökningar på de som "poppade" upp i min skalle, som ni kan se så var det inte bara ett program som slogs om platsen där "inne".

De program jag har gjort ett litet kollage från är några av de jag såg och som lämnade mest avtryck inom mig. Detta innebär inte att jag inte tittade på "Beppes godnatt stund" och "Fem myror är fler än fyra elefanter" etc.

Barbapappa: Mitt första möte med den rosa pappan och hans familj skedde via en bok som min syster hade.Jag föll genast för "blobbarna" och de var ack så tacksamma att rita av, sen när jag fick se dem på Tv så diggade jag dem ännu mer. Idag när jag tittar på bilden så tänker jag genast: varför är Barbapappa rosa? Hade de någon tanke bakom det? vad tror ni?

Trasdockorna:  Den sången som visas här nedan (dock inte hela) har man gått och nynnat på både en, två och tre gånger. Senast var igår då tanken på att skriva om mina gamla barnprogram dök upp. Jag minns att jag har sett Trasdockorna tillsammans med min kusin ett antal gånger. Alltid när jag och K pratar om Mirage och hur han hade varit som människa, då enas vi om att han hade varit en Fransman och att han pratar som fransmannen i just Trasdockorna.

Mupparna: Vem har inte tittat eller gått omkring och sagt "manamana badibadibi" om man är av samma "generation" som mig? Jag och min vän M brukade härja med det när vi var liten, han gjorde självklart den "mörka stämman" när jag fick göra tjejernas. När vi var på Gran Canaria så var vi på en Grisfest, vinnaren blev utsedd till Miss Piggy. Jag brukar fnissa för mig själv när jag tänker tillbaka på det och damen med gigantiska bröst som svansade runt på den festen och som blev utsedd till Miss Piggy.

Doktor Snuggles: Tittade på ett porgram med honom idag på youtube (det som är länkat här) och det känns som igår man såg introt och jag kom ihåg allt. Rösten som berättar känns lika bekant som K's röst :) När jag springer omkring i en tröja som jag har som är grå med svarta ränder så brukar han utbrista: Kosmoskatten är du här. Det var gulligt första gången han sa det men nu när jag har haft den i två år så börjar det bli lite gammalt, kan inte ens komma ihåg när jag hade den på mig sist :) Men när man pratar om Doktor Snuggles får man inte glömma lilla och ask så söta  Norpan, Grävlis och Söltrut.

Lillstrumpa och Syster Yster: Dessa hittade jag ingen länk på Youtube om. Vem hade kunnat tro att ett par yllesockor och en med glasögon på skulle kunna underhålla små barn så bra som de gjorde? Jag kan erkänna att jag sprang runt med strumpor på min hand när jag var lite och lekte just Lillstrumpa och Syster Yster.

Fragglarna: Jag diggade Fragglarna och var lite rädd för sopberget som fanns där. På nätet kan man hitta att det planeras att göras en film med Fragglarna 2011!

Jag ser inte allt för ofta på barnprogram men några har man hunnit se när man har varit med systers barn. Jag kan dock konstatera att barnprogrammen inte håller samma standard som de gjorde förr, eller är jag kanske lite färgad av de jag har sett och gillar? För mig känns barnprogrammen nu lite väl "plastiga", jag saknar de som inte har en superfin grafik och lite gammeldags berättarröster.