Frankly, my dear, I don't give a damn!

13år sen jag stötte på min första stora kärlek, det känns som en evighet sen samtidigt som det känns som igår. Tänk vad jag har förändrats sen dess och det har han också. Tänk att jag då var 15år och blyg som en jag vet inte vad, iaf när det var runt honom :) Det var nog första och sista gången jag föll head over heels vid första ögonkastet, det var som i en film när folk får en uppenbarelse och ljus strömmar in överallt och fåglarna kvittrar. Helt sjukt egentligen, men så var det. Jag flög omkring på små moln och såg rosa hjärtan överallt (nästan iaf). Tiden går fort och mycket har kommit och gått sen den tiden. I mitt minne känns det som igår och när jag läser min gamla dagbok från förr i tiden kan jag fortfarande känna fjärilarna i magen eftersom allt jag skrev då var så levande. Saker blir inte alltid som man tänkt sig och jag tänker inte ens fundera på hur det hade kunnat gå.