Frankly, my dear, I don't give a damn!

"Att vara beroende av något är att inte kunna sluta med det. Vanligt är att man är beroende av en viss substans, till exempel alkohol, vilket kallas alkoholism. Även nikotin och många illegala droger är beroendeframkallande. Man kan även vara beroende av att utföra vissa handlingar. En sentida trend är att se många vardagliga företeelser som potentiellt beroendeframkallande. Detta inkluderar TV, sex, mat, motion, Internet och TV-spel." / Wikipedia - Beroende


Alla har nog någon gång i sitt liv upplevt att de har ett beroende, må det vara av att läsa en herrans massa böcker, motionera eller äta nyttig mat, eller har jag fel? Personligen verkar jag ha väldigt svårt att bli beroende av saker och om jag väl märker att jag är på väg att bli så avbryter jag beteendet direkt. Detta är jag otroligt glad för ska jag erkänna, men jag leker inte med elden för mitt i allt kan man sitta där och vara fast.

Man kan läsa i tidningar och på Internet om beroeenden åt höger och vänster, folk som hamnar i skuldfällor för att de har ett beroende av att handla saker på kredit och de kan inte sluta, folk som inte kan sluta dricka alkohol/röka o.s.v.  Tänk vad lätt det är att bli beroende av saker. Många tänker säkert: Det händer inte mig  eller klassikern: Detta är den sista jag tar.

Vad är det som gör att vi blir beroende av saker? Är det samhället som gör det och alla ideal som finns? Är det människans inre svaghet för saker och ovilja att ta tag i problem / konflikter? Många av sakerna man kan bli beroende av används som ett sätt att fly vardagen via alkohol, spel, droger o.s.v. Men många av dem är sådant som man inte kan använda till att fly verklilgheten med, för hur det än är som så kommer verkligheten alltid ikapp en förr eller senare och då är det inte roligt.

Har du ett beroende som du vågar dela med dig av? Eller har du någon i din närhet som har ett beroende som de kämpar mot? Kanske har du tom haft ett beroende men du har tagit dig ur det, hur lyckades du?

Jag anser personligen att om ett beroende finns så behöver man stöd av både nära och kära. Att sluta röka kan för en vara lika lätt som det är att slå igång en tvättmaskin likväl som det för andra kan kännas som att man är på väg att dö. Ibland känns det som att många blundar för saker, de vägrar inse att de har ett beroende eller att någon de lever med eller i deras närhet har det. Är det inte bättre att man istället försöker hjälpa dem? Nu säger jag inte att man ska tvinga andra till att göra något som man själv anser är rätt och bättre för dem, men man kan finnas där som stöd och diskutera lite med dem.

Jag hade en farfar som rökte från att han var 12år till han var just över 60, han slutade röka för att jag som liten var som ett klistermärke på honom och hela tiden sa: Farfar farfar, du måste sluta röka.. dina lungor kommer bli helt svarta! Farmor berättade att de hade varit och hälsat på några vänner och under promenade hem så tände farfar en cigarett, han rökte några bloss och sen fimpade han en och sa att han var klar. Efter den kvällen rörde han inte en cigarett igen. Tyvärr slutade min farfar röka alldeles för sent och ni som har följt mig på lunarstorm kunde följa mig tillsammans med honom den sista tiden då han hade en långt gången Kol, samtidigt som detta hade han även canser. Det var den som tog livet av honom vilket jag då var glad åt, de kunde medicinera honom mot smärtan men de hade inte kunnat förhindra att han tillslut skulle "drunkna" p.g.a. sin kol.

Alla beroenden är dock inte som min farfars var - dödliga, men hur mycket bättre mår vi inte om vi kan styra våra handlingar själv, inte koffeinet, eller kicken man får av att göra dittan och dattan? Man kan få "kickar" utan att ha ett beroende.

Vad vill jag ha sagt med detta inlägget? Hjälp människor i din omgivning om du ser att de har ett beroende. Jag har och kommer alltid arbeta för att göra det, jag vill inte vakna upp en dag och inse att den personen är borta och att jag  inte gjort något för att hjälpa trots att jag visste hur det låg till som. Det är många som tar livet av sig när de sitter inne i ett beroende som de känner att de inte kan ta sig ur och de ser ingen annan väg än att avsluta det. Därför, håll ögonen öppna och var inte rädda för att "lägga" er i, bättre det än att vakna upp och 20år och tänka tanken: Tänk om jag hade försökt hjälpa, kanske hade det varit annorlunda. Kanske är jag naiv men det är sådan jag är.