Frankly, my dear, I don't give a damn!

Imorse när jag klev upp och hämtade posten fick jag PANIK. Mitt lönebesked hade kommit, jag sken upp som en sol och såg fram emot att få se hur mycket jag får men ju längre ner jag kom i texten desto mer panik fick jag. I slutet av pappret så såg jag att jag hade fått 1300kr i lön! Dessa pengar var bara min OB (men inte OB för alla timmar jag jobbat inte ens för hälften av dem) utan semester ersättning och alla andra saker som komer till + timlönen.  Jag var i chock! Visst, jag hade inte jobbat otroligt mycket i Sep men mer än det skulle jag iaf ha. Sprang till vardagsrummet och ringde till mitt ena jobb, tyvärr var inte den som har hand om programmet där de för in hur man jobbar som där men hon skulle börja jobba kl 15.00. Efter det sprang jag till datorn och letade upp numret till mitt andra jobb, inget svar där och då ringde jag till lönekontoret men hon var på möte, nästa gång jag ringde var hon på lucnh och sen var hon på möte igen!  Jag vet inte hur många jag hann ringa och prata med, hann tom skrämma upp K som såg sin lön försvinna framför ögonen på honom! Tack och lov så fick jag inte tag på någon utöver L på ena jobbet för 13.30 ringde det på porten och en kvinna sa: "Hej, jag har fått ett brev som tillhör dig" och där var mitt andra lönebesked (tack och lov) blev genast mer nöjd när jag såg att jag hade fått mer än jag uppskattat. *pustar ut*

Nu är räkningarna betalda och jag ska föra över 1000-2000kr på mitt sparkonto, känns genast bättre. Detta innebär att det förmodligen blir Birsta idag som planerat så att jag får handla in två korgar och två mattor inför när E ska vara hos oss. Tänk vilken skillnad pengar gör ibland på humöret, nu har jag betalat allt jag ska, jag kan spara mer än månaden innan och jag har ändå pengar kvar så det räcker och blir över = kommer förmodligen sätta in mer på sparkontot till veckan.