Frankly, my dear, I don't give a damn!

Idag var det varmt ute och jag hade ingen ursäkt för att inte gå till sjukhuset. Det var bara att ta på sig kläderna och bege sig till labbet (igen). K ställde som vanligt upp och kom med mig till provtagningen, behöver jag tillägga att han muttrade halva vägen men han kom ändå med och det är det som räknas. Idag fick jag samma dam som tack mig förra gången, hon kom ihåg att jag inte tycker om nålar och frågade om jag vill ligga ner men det ville jag absolut inte. Sen drog hon åt bandet kände en sekund och tjoade in nålen mitt i armvecket (där jag förra gången blev förbannad på henne för att hon ville ta men inte provade i efter ett lång argumentation), sen suckade hon frustrerat och sa som alla andra har gjort i 20år: "Men det kändes ju så bra, det ser inte ut som att jag får något blod.. var tog det vägen..." I told you so! Efter det sa hon bara: "Men var ska jag sticka dig då också började hon känna på sidan av armen men då öppnade jag munnen och sa: "Stick här" och visade där jag visat de senaste gångerna och hon fick blod. Nu sitter jag här igen med plåster överallt och kommer se ut som jag vet inte vad om några dagar. Jag hoppas verkligen att nästa provtagning tar lite tid.

Det enda positiva med att gå till sjukhuset är att jag alltid unnar mig en god smörgås efteråt. På vägen hem svänger jag alltid in på bageriet och köper med mig en ost/skink baguette som jag sedan avnjuter framför datorn när jag ventlierar mitt sjukhus i bloggen.