Frankly, my dear, I don't give a damn!

Jag är usel på att blogga just nu, tanken att jag "ska" åker genom huvudet men försvinner lika snabbt igen. Det kan ha att göra med att just nu sitter jag och filosoferar mycket, jag tänker på saker jag skulle vilja säga till folk, saker som jag aldrig kommer säga o.s.v. Just nu saknar jag vissa personer, andra saknar jag inte alls (som jag trodde jag skulle göra), världen är allt bra konstig.

Halva veckan har redan gått,  var tog tiden vägen? Det känns som att jag flyter omkring på ett moln långt ifrån alla andra, jag är där uppe och väntar på svar och tider, jag fasas över remisser som kommer ner i postlådan så att jag måste gå och sticka mig om och om igen. Samtidigt i allt detta har jag funnit ett slags lugn som jag inte trodde att jag hade, paniken inför att åka till sjukhuset avtar lite och jag slappnar av bra mycket fortare än jag brukar. När jag kommer hem från ett besök så däckar jag inte i sängen direkt utan kan hålla mig uppe i 2-3 timmar (nytt rekord).

Nu ska jag titta lite på en serie och sen blir det faktiskt sängen för mig. Jag hoppas att alla har haft en bra vecka (de få dagar som har gått) och att de kommande dagarna blir bra för er.