Frankly, my dear, I don't give a damn!

Då sitter man här igen, verkar inte som att så mycket fungerar just nu så då kan jag lika gärna klottra lite till. Har suttit och läst gamla dagböcker från den tiden när jag och L (som kommer till helgen) var och härjade runt, endast 15år gamla, det är tokigt hur fort tiden går, tänk att vi lärde känna varandra när vi gick i Årskurs 7 men började umgås mer i 8:an. Jag har alltså känt denna underbara människa i mer än halva mitt liv, inte undra på att man blir så lycklig när man får träffa henne igen, när sågs vi sist? 2007 eller något liknande, men trots att vi inte ses ofta så finns fortfarande den stabila och underbara vänskapen där mellan oss, vi har haft våra duster men ingenting som vi inte har kunnat lösa ;)

Igår när jag åkte bil med J och P så spelade: "I've had the time of my life" och den drog tillbaka minnen, undra hur många gånger vi har cyklat in mot Kalix och nynnat på den eller någon annan låt från Dirty Dancing eller ibland lite Madonna. Det var tider som jag saknar och jag önskar att vi kunde bo närmare varandra, men någon dag ska jag dra ifrån denna stad och det är en bitter sweet feeling, kommer sakna lite av staden men jag saknar mina rötter och vänner uppe i norr mer, det är något speciellt med sådana som växt upp med en och sett en gå från en liten mupp som leker med barbie till en fjortis och sedan varit med under den första stora kärleken och alla andra "kriser" man hade som liten. Tänk om man kunde spara minnen på en dvd och sedan bara spela upp det när man blir nostalgisk och det blir jag alltid när det närmar sig att vi ska träffas, det är nästan synd om andra om de är med oss när vi inte har setts på länge för då flyger vi in i minnen och samtal med interna skämt som ingen förstår..