2/6 - 2010



JA, jag vet att jag suger på att uppdatera just nu men jag har verkligen inte haft tid / lust / ork. Men jag lever och börjar må lite bättre, jag kräks inte lika ofta, min hosta är lite mildare och jag sover relativt "ok" under nätterna. I två hela dagar har jag lyckats smita undan tuppluren som jag inte klarat mig utan, det har varit hårt arbete och jag har legat i sängen men jag har lyckats tvinga ögonen att inte sluta sig, utan böckerna jag fick av söta P hade det inte gått.

Här hemma blir det bättre också, jag fick en liten rush av energi här om dagen så jag städade upp i köket, hallen, sovrummet och badrummet, behöver jag säga att det verkligen behövdes? Direkt det blir mer städat runt omkring mig så känner jag hur jag själv blir mer harmonisk och lugn. Vardagsrummet får K allt ordna och han får sköta skurningen, jag känner mig inte riktigt redo att bära omkring på en skurhink eftersom alla sår inte är riktigt läkta.



Jag berättade aldrig att jag pratade med de på kirurgen förra veckan! Jag ringde dit för att höra om de kunde förklara varför jag har sex stygn trots att det på mina utskrivnings papper står att jag har 0 stygn på utsidan + att min kirurg sa att jag var bara sydd på insidan. Damen som svarade lät lite förvirrad och tog mitt person nummer och i min journal så stod det ingenting om att jag skulle vara sydd, va fan har de dem till då? Detta resulterade i att jag blev lite irriterad och sa att det skulle vara trevligt om hon kunde ta reda på om de ska tas eller inte eftersom jag inte vill att det ska bli någon infektion där eller något annat skit om den sitter där längre än vad den ska! Hon gick och frågade någon annan som sa att det ska vara tråd som försvinner av sig själv, då frågade jag: "Är du säker på det och hur länge brukar den stanna i så fall?" hennes svar var att hon är säker och att den brukar stanna i 2v. Då berättade jag till henne att mina stygn varit där i 3v och frågade om det var normalt? Damen började då fråga hur min tråd såg ut om den var genomskinlig, men min var en gång svart men är nu mer blå och då lät hon förvirrad men hon höll fast vid att den kommer försvinna av sig själv. Jag hoppas för min skull att hon är säker på sin sak för jag vill inte komma till en situation där jag måste plocka stygn som fastnat i såret eller något liknande för att de inte har koll på vad de gör och inte gör på sjukhuset i Sundsvall.




Jag har hittat lite saker som jag inte mår så dåligt av när jag äter, en av dem är Biff med Bambuskott, billigt och bra va? Undra om K skulle gå med på att gå dit ungefär varannan dag och köpa det till mig :) Men men, när jag hittat något som jag mår bra av att äta så tänker jag hålla mig till det. Fast vem vet, kanske är det hostan min som gjort att jag inte mått bra av någonting jag ätit, den hjälper ju till för mig att kräkas eftersom jag hostat större delen av tiden till jag börjar hulka. Men en sak är då säker, jag måste verkligen orka gå ut och börja promenera för jag känner hur jag tappat nästan all styrka i benen och då är det illa! Alla säger hela tiden, var sak har sin tid Anna, ta och vila dig nu och sen när du känner att du har orken så får du ta tag i det då.. men det är lätt för dem att säga, det är inte de som sitter här som ett jävla paket och bara "är".

Nu får det vara slut på gnället,
ska försöka hitta på något istället.

Kommentarer

Lämna ett avtryck:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0