Frankly, my dear, I don't give a damn!

Igår blev jag riktigt skrämd, skämtade tidigare under dagen när jag låg och vilade att det kändes som att jag sprack lite, men jag tänkte inte så mycket mer på det. Mot kvällen när jag skulle gå och ta min sista fragminspruta i magen så tog jag bort kudden jag hade haft som stöd och det var blod på den :S Det visade sig att jag mycket riktigt hade spruckit någonstans och det hade samlats en liten pöl med blod vid såret och fingrarna blev helt röda. Direkt jag såg det kände jag mig svimfärdig men K lugnade ner mig och hämtade lite saker som han köpt på apoteket också la han om såret igen och gav mig den sista sprutan. Jag ringde till svärmor som lugnade mig och bad mig avvakta till idag för att se om det skulle fortsätta att blöda men vad jag kan se så har det inte kommit genom något mer *ta i trä*. Varför ska jag alltid drabbas av skit?