Frankly, my dear, I don't give a damn!

Som ni alla vet så går mina dagar upp och ner, fram och tillbaka. Igår var en dag då jag inte gjorde många knop, jag gick mellan sängen och kylskåpet och toaletten. Idag har jag däremot varit ute på en promenad och hunnit beställa en klipptid, jag måste verkligen få tunna ut håret och korta av det lite.. just nu ser det förjävligt ut.

Mitt "hål" vid naveln bråkar på som vanligt, sist jag bloggade så bestämde sig såret för att öppnas upp igen när jag låg i soffan, kände att jag var lite kall på magen och satt dit handen och när jag sen tittade på den så var den helt blodig. Jag ringde till svärmor som tog bilen och lite saker med sig, sen tog hon bort allt som var över såret och tvättade rent med koksalt och satt steri-strip över såret och en nytt "plåster" som ska suga upp blodet om det kommer och som kan sitta där upp till en vecka. Tydligen hade de satt ett stygn i början av såret och ett i slutet men inget i mitten, jag förstår ingenting... Nåjå, bara skiten bestämmer sig för att läka så är jag nöjd. Sen hon var här och plåstrade om mig så har jag blött lite, såg idag att det kommit lite till men jag hoppas det ger med sig, eftersom jag inte tar fragminsprutor något mer så borde det ju ge med sig fortare.

Idag kommer E hit, jag kämpar för att ta mig samman och orka saker, vete tusan hur det ska gå. Jag måste tacka V som ringer och stöttar mig varje dag och peppar mig att det blir bättre, jag blir så avis när jag hör hur bra hon mår och hur mycket energi hon har, tänk om jag hade en 1/10 av vad hon har så skulle jag klara mig fint. Vem vet, kanske när jag ser tillbaka på den här tiden om några månader att jag kommer tycka att det inte var så illa, kroppen och minnet runt saker som operationer tenderar att flyga iväg relativt snabbt.

Glömde nästan,  igår fick jag superfina blommor från de på jobbet och från Anna och Dl, blödig som jag är så började jag självklart gråta när ingen såg, vad händer med mig? Jag har inte hunnit ta några bilder men det kommer, förmodligen kommer jag inte vara den som fotar för jag orkar inte stå i en sådan position så länge men jag ska be K göra det så att de förevigas på bild. Detta är andra gången jag får blommor från folk jag jobbar med och det känns u-n-d-e-r-b-a-r-t, de skulle bara veta hur mycket de värmer mitt missbildade hjärta.