Frankly, my dear, I don't give a damn!

Ny dag, nya tag som de säger. Igår när jag gick och la mig så var jag frustrerad och uppgiven på en och samma gång. Jag tycker inte jag ska behöva förklara för folk hur jag känner och är hela tiden, när något stort håller på att hända så är det självklart (iaf för mig) att man behöver fundera mycket / går in i sig själv och kanske inte är samma glada människa och sociala för den delen. Det som gör mig frustrerad är när folk tar det personligt, det är inte någons fel och ingen har gjort något, det är bara så jag fungerar och är. Jag brukar alltid sätta andra framför mig, men ibland måste jag faktiskt tänka på mig själv endast och det är vad jag gör just nu. Ingenting jag gör eller något av de beslut jag tar är för att vara elak.

Men som sagt, idag är det en ny dag och nya tag. Kände bara att jag behövde få detta sagt så att jag kan skaka av mig det och gå vidare.