27/10 - 2010
Denna bild togs 24:e April, det känns som igår likväl som det i vissa stunder känns som evigheter sedan. Det var en härlig promenad måste jag säga, vi var ute och gick i över tre timmar med Mirage och kameran, jag hann med att besöka J's grav som då var helt övertäckt av snö också besökte vi andra ställen som jag har starka minnen till från mina år i Härnösand.
Idag är det redan Onsdag, känns som att jag inte har hunnit med något alls. Ska iväg och jobba några timmar på kvällen och håller just nu på att diska, jag vet inte varifrån all disk kommer, det känns som att det aldrig tar slut. K är en jävel på att lämna efter sig just nu, hans dieter lämnar skålar, vispar och glas i hela lägenheten!
Frågan är vad jag ska pyssla med idag? Mina planer är inte allt för stora, huvudet känns tomt och jag har värk i min rygg, det känns som att jag har suttit som en ostkrok i en hel dag utan att ha sträckt ut på ryggen alls. Eller det är inte hela ryggen utan mer korsryggen, men jag börjar bli van, har haft problem där sen jag var 18år och en gammal gubbe kastade sig över min rygg när jag stod och bäddade sängen och den jag jobbade med höll inte koll på honom och jag har inte ögon i nacken. Vissa dagar känner jag ingenting alls men ibland känns det som att kosryggen är på g att explodera.
Nu ska jag ta mina tankar och sväva iväg i lägenheten, ska tända ett ljus och läsa lite i min bok. Vid kl 11-11.30 kommer slavdrivaren hem och tar med mig ut på lunchpromenaden, jag hoppas det är mindre halkigt idag.
Idag är det redan Onsdag, känns som att jag inte har hunnit med något alls. Ska iväg och jobba några timmar på kvällen och håller just nu på att diska, jag vet inte varifrån all disk kommer, det känns som att det aldrig tar slut. K är en jävel på att lämna efter sig just nu, hans dieter lämnar skålar, vispar och glas i hela lägenheten!
Frågan är vad jag ska pyssla med idag? Mina planer är inte allt för stora, huvudet känns tomt och jag har värk i min rygg, det känns som att jag har suttit som en ostkrok i en hel dag utan att ha sträckt ut på ryggen alls. Eller det är inte hela ryggen utan mer korsryggen, men jag börjar bli van, har haft problem där sen jag var 18år och en gammal gubbe kastade sig över min rygg när jag stod och bäddade sängen och den jag jobbade med höll inte koll på honom och jag har inte ögon i nacken. Vissa dagar känner jag ingenting alls men ibland känns det som att kosryggen är på g att explodera.
Nu ska jag ta mina tankar och sväva iväg i lägenheten, ska tända ett ljus och läsa lite i min bok. Vid kl 11-11.30 kommer slavdrivaren hem och tar med mig ut på lunchpromenaden, jag hoppas det är mindre halkigt idag.
Never regret anything that once made you smile.
Kommentarer
Postat av: Nadja
oki. =) gick mötet bra? =)
Trackback