Frankly, my dear, I don't give a damn!

Det är helt sjukt att sommaren är slut och att hösten är här med stormsteg, det var nyss sommar och snart är September slut. Jag hinner inte med i svängarna och allt som förändras runt mig / i mig / på mig. Ibland skulle jag vilja ha ett stoppur och bara trycka på stopp och njuta av stunden, men nu känns det som att alla fina stunder bara flyger ifrån mig och jag hinner inte njuta av dem och uppskatta dem som jag skulle vilja.

Jag är en människa som är otroligt dålig på att prata om känslor och berätta hur jag känner för folk i min omgivning, jag kan få tanken i mig och behovet av att säga det men sen flyger det förbi och jag får tunghäfta. Eller så dyker det upp en tid då man inte har en chans för att man jobbar / alla sover o.s.v. Men jag hoppas ändå att mina vänner vet hur mycket jag uppskattar dem och njutet av att umgås / prata med dem, för vad skulle livet vara utan vänner? Problemet är dock att det är så många av mina vänner som jag saknar otroligt mycket, ni muppar som bor så långt bort att man verkligen får spara de få värdefulla stunder man ser er i mitt hjärta och som jag sedan får plocka fram och minnas med ett leende. Tänk om man bara kunde få önska och sen är man där och ser dem, verkligheten är allt bra hård och kall ibland!

Nu ska jag ta och äta lite frukost och sen krypa tillbaka ner i sängen med en bok. Jag måste verkligen sätta igång nu, för igår kunde jag inte låta bli utan beställde hem de sista böckerna ur Anita Blake serien. Bestämde mig även för att prova på en ny serie av Laurell K Hamilton, de böcker jag har läst av henne har varit riktigt bra och för er som gillar böcker och vill ha lite med vampyrer/shape shifters / mystik borde absolut prova på henne!