Frankly, my dear, I don't give a damn!

När sista droppen åker ner i glaset och glaset är så fullt att det inte får plats mer, då är det dags att gå vidare. Min sista droppe slank ner den där kvällen och jag inser det som andra har försökt få mig att förstå, att det inte kommer fungera, att det bästa är att släppa taget och gå vidare i livet. Ingen kan säga att jag inte har försökt men när kommunikationen uppenbarligen inte fungerar och saker byggs på hög utan att redas ut och sen kräks en liten del ut upp över en då är det ÖVER.

På ett sätt känns det förjävligt, så många år av vänskap och minnen men på ett sätt så känner jag lugnet i kroppen. Jag kommer inte behöva gå runt med dåligt samvete trots att jag vet att jag inte har någon orsak att göra det, jag kommer inte behöva tassa på tå eller ha molnet över huvudet som säger att när jag minst anar det kommer åskan och regnet ösa ner.

Du gjorde mig/oss en tjänst, det hade dock kunnat göras snyggare. Att be folk dra åt helvete och hålla käften gynnar ingen, det blev ett smutsigt slut på allt. Samtidigt gav du mig insikten att det verkligen inte finns någon väg tillbaka till någonting. Du sparade oss en lång tid av möjligtvis glädje men en herrans massa tjafs och bråk.

Jag hoppas att du nu kan gå vidare med ditt liv och bli lycklig, för det är allt jag vill, att du ska bli lycklig. Du måste bara låta dig själv bli det och inte haka upp din lycka på någon annan person. Eftersom du och jag har blivit som eld och vatten, de kan inte existera tillsammans och vattnet kommer alltid förgöra elden så är det bäst så här.

Jag kommer alltid ha med mig alla minnen, de dåliga sakerna kommer med tiden försvinna och allt som kommer finnas kvar är minnet av en svunnen tid då vi kunde existera tillsammans, vara lyckliga och ha roligt.

Det finns inte så mycket annat att skriva utöver att detta är mitt hejdå.