Frankly, my dear, I don't give a damn!

Nu sitter jag här igen, trött i huvud och ögon och bara tittar på en bild på en brownie! Detta är inte en ranom brownie utan det är den absolut godaste jag har ätit i hela mitt liv. Den var verkligen sjukligt god och beroendeframkallande. Jag ska vid tillfälle ta och skriva ner receptet på den -> d.v.s. när Mark kommer ihåg att ge det till mig.

Idag har jag tagit det ganska lugnt, jag har hunnit läsa lite, pratat med vänner och familj i telefon också hann jag med en tupplur på ca 1h, vaknade av att jag var riktigt jävla kissnödig. Planen var att försöka somna om igen men jag hann bara lägga mig ner så kom K hem och slängde sig ner bredvid mig: "ANNA, ska vi se på Criminal Minds?!?!??!", för att köpa lite tid gav jag honom telefonen och bad honom ringa sin mamma och säga grattis.

Nu har vi sett Criminal Minds också har vi handlat, på affären träffade jag två personer som båda konstaterade: "Men jösses vad smal du har blivit", den ena var en som jobbar på en affär (Inreda & Sånt) som jag brukar handla ofta på, den andra var en gammal arbetskamrat. Nu har det gått så långt att jag börjar bli generad och kommer på mig själv med att stå där och stamma... detta resulterar i att det blir en lite konstig stämning och ingen vet riktigt vad de ska säga... Nåjå, förhoppningsvis har alla som velat få det ur sig gjort det nu.