Frankly, my dear, I don't give a damn!

Igår släntrade jag in på Gina Tricots hemsida och "råkades" klicka hem lite kläder, jag har verkligen inte mycket tröjor som passar så jag bestämde mig för att köpa lite. Tröja nummer 1 kostar 99kr och jag kunde inte säga nej, jag har som alla vet fått dille på randigt! Tidigare undvek jag verkligen tröjor med ränderna åt detta håll (utöver min kära grå/svart randiga) men nu när jag har tappat X-antal kg - ni skulle allt bra vilja veta hur mycket och det kanske ni får när jag kommit till mitt mål (hoppas på att vara klar när sommaren är över).

Jag är som många vet ofta frusen så därför bestämde jag mig för att köpa denna lilla sötnos, pendlade mellan olika färger men bestämde mig för en svart - det är svårt att bryta gamla vanor men som ni ser lite längre ner så har jag gått iväg från min väg lite iaf. 149kr kostar sötnosen!

En sak som jag verkligen tycker om när det kommer till tröjor är de som inte har full längd på ärmarna, 3/4 är perfekt enligt mig och eftersom alla gnäller att jag oftast har på mig svart så köpte jag lite andra färger, utöver det så fanns inte svart i storlek medium! =( Dessa kostade 49kr/st = som hittat. Det fanns en himla massa annat också som var av intresse men jag måste tänka på plånboken också, sommaren har ju inte hunnit börja riktigt än så jag tvivlar inte på att jag kommer hitta mer saker som jag kommer "vilja ha" i garderoben.

Vem hade kunnat tro att det kunde vara så roligt att klicka hem kläder? Nu när jag kan välja och vraka lite mer, de som gör kläder till "större" människor borde verkligen tänka sig för både en och två gånger och de borde själv gå runt i dem och se hur det känns. Majoriteten av kläder för stora kvinnor är formlösa, vem tusan har fått för sig att bara för att man har några extra kilon på kroppen så har man inga former? I mina ögon är det de som har de där extra kilorna som verkligen har former och istället för att göra så att de kan visa upp dem så ska de döljas i en formlös massa - fy skäms på de som designar kläderna.



Tidigare när jag handlade kläder så fick jag hamstra om jag hittade ett klädesplagg som var sytt så att det visade upp former. Ärligt talat köpte jag inte så mycket kläder innan utan jag drömde mig tillbaka till kläderna jag hade innan jag fick min hormonrubbning, de kläderna är inte något jag kommer ta på mig idag även om jag kan komma i alla (det som finns kvar, mycket försvann när jag gav upp hoppet om att kunna gå ner i vikt). Majoriteten av kläderna jag hade var sånt jag fått av min syster, sånt som blivit för stort för henne och jag var tacksam för det för det fanns inget jag hatade mer än att stå i en provhytt med den hemska belysningen och speglarna som verkligen skriker ut hur man ser ut. Jag gillar inte att gå in i provhytter idag heller, kan jag så köper jag utan att prova och ofta blir det kläder jag inte använder för att jag köper för stort, mitt huvud har inte hängt med kroppen.

Jag har fruktansvärt svårt att köpa kläder på ett sätt, jag gillar inte hur jag ser ut i dem utan får använda mig av vänner, syskonbarn, syster eller de i butiken, jag tycker inte att något sitter bra, jag får fråga dem om jag verkligen ska ha den storleken, standardfrågan: "Ska jag inte ta en storlek större?" eller "Ska de här sitta tajt eller löst?".

Någon dag kanske jag kommer bli tillräckligt modig och visa upp en före bild (om svärmor har någon liggandes) och en efter, men ärligt talat måste jag nog komma till ro med hur jag ser ut och inte skämmas över det. Det kan ta tid men det är helt enkelt så det är. Mitt huvud har inte hängt med alls, min familj säger stopp - du får inte gå ner något mer, vem hade kunnat tro att min mamma skulle säga det och det gjorde hon under julen, jag har tappat 14kg sen dess. Jag hoppas att mitt huvud också kommer säga stopp, men som H sa, du kommer nog inte bli nöjd och hitta det där stoppet, inte ens om du hamnade på 45kg och jag är rädd att han har rätt. Jag har aldrig haft det där stoppet, inte sen min ätstörning, det finns alltid någonstans där man kan tappa...

Ojdå, det var inte meningen att flyga iväg sådär, planen var bara att visa upp kläderna och istället kräks jag ut en mass annat som legat i mitt huvud under flera år.

Summan av allt: Jag önskar att jag kunde stänga av mitt huvud och vara nöjd med hur det är och att jag verkligen har tappat så pass mycket som jag har gjort, men det är något jag kommer få arbeta med.. förmodligen under resten av mitt liv.