Frankly, my dear, I don't give a damn!

Det känns skönt att jag börjar hitta tillbaka till mig själv, jag har varit vilsen länge och levt för andra istället för att leva för mig själv, men det är jag som spelar huvudrollen i min film och jag måste fokusera på det. Jag hatar att såra människor, men jag måste vara ärlig mot mig, Anna, och inte göra saker för att andra ska vara lyckliga.

Jag var och måttade lite här för 2kg sedan, hade 72cm runt brösten, midjan var på 80 tror jag det var och höfterna på 90något och det fungerar för mig. Jag kan numer springa runt i storlek 38 på jeans, behöver inte ens prova dem innan! Jag köpte ett annat par i tum och till min förvåning var det 29tum, har inte haft det sen jag var 16!!!! Förstå vilken skillnad det är och mitt huvud hänger inte med! Jag handlade lite tröjor och när jag fick gå ner på small så dog jag lite. Bytte ut mina byxor från Team Sportia, hade medium och fick ta xs för att de skulle sitta bra, det kommer nog dröja innan jag kan köpa kldäder utan att ha med någon som säger till mig om jag kan ha det eller inte, för då kommer jag hem med någon storlek för stor.

Jag ska inte skriva så mycket mer, tänkte bara visa att jag lever och att jag mår bra, jag mår bättre än jag gjort på länge, så ni vet det, ingen behöver oroa sig. <3