Frankly, my dear, I don't give a damn!

Idag blev jag besatt av bok-djävulen och shoppade en massa böcker på Internet! Jag klickade hem de sista böckerna om Anita Blake, alla böcker som hör till "Legend of the seeker", bok nr 10 i Sookie Stackhouse serien och bok nummer 6 i House of the Night serien. De två sista har jag väntat bra länge på och äntligen är de ute och kommer förhoppningsvis komma hem till mig i Juni. Jag var egentligen ute efter ytterligare en bok men den hade inte hunnit komma ut än så den får vänta till efter sommaren, jag borde nog klara mig ett tag på de 16 böcker som är på väg + att jag har runt 10 böcker hemma som jag inte har hunnit läsa. Jag verkligen älskar att beställa böcker från amazon.com, de är billiga och ofta hittar man erbjudanden där man får x-antal till ett nedsatt pris, det enda negativa är att det tar lite längre tid att få hem dem.

Ikväll kommer K vara och laga middag med jobbet, själv ska jag ta det lugnt (som vanligt) och samla krafterna... Just nu har jag en elak hosta som gör mig tokig, jag hostar så mycket att det tillslut börjar smaka järn i munnen, jag hoppas att den försvinner snart för den förstör mina nätter som redan är nog ansträngda.

Jag tittade lite på mina snygga sår/ärr, de ser verkligen ut som skit, nästan som att en amatör har gjort dem. När jag jämför med ärren jag har från min tidigare operation så vill jag bara gråta, de läkte fint och syns knappt men dessa är inte ens raka utan lite hackiga. Har nu kvar 1v och några dagar av min sjukskrivning, kommer dock ringa och prata med läkaren och se om jag kan få 1-2 veckor till för jag är fortfarande sååå trött och med såren som bråkat hela tiden och nu hostan så känns det inte som att jag kommer hinna bli så mycket piggare tills sjukskrivningen är över, tvivlar dock på att jag kommer få två veckor till... drömma kan man alltid göra!

Nu sitter jag här igen och skriver till folk jag känner och många som jag inte alls känner. Igår var en bra dag, jag kom mig ut på en promenad med K, det var meningen att vi skulle gå en liten bit men det slutade i en längre prommis runt vattnet. Det var fruktansvärt skönt ute, det luktade sommar, vatten och frihet. När jag sedan kom in så kändes det att jag hade gått men på ett bra sätt. Idag gick jag en tur till jobbet och hälsade på R som blev glad att se mig, det kändes bra att gå in där och bara kackla lite skit innan jag gick tillbaka hem igen.

Idag fick jag besök av L, det var längesen jag såg honom och det var trevligt att se att han lever. Han var snäll och bjöd mig på en banan, orkade dock bara äta halva och sen kände jag mig nöjd och glad. Gick förbi på affären för att fylla på lite i kylskåpet, min blåbärssoppa började ta slut och det kan den ju inte få göra, vad ska jag då äta till frukost?!

Just tusan, har helt glömt bort att berätta till er att K's mamma var hit igår för att tvätta upp såret vid naveln o.s.v. Det såg bättre ut, denna gången var det inte "blött" utan det såg torrt ut och som att jag är på G att få en sårskorpa där *Äntligen*. Hon bytte förband på alla andra utom ett (vi fick slut på material) och hon sa att de såg fina ut men hon hittade ytterligare två stygn som måste tas, huden runt dem hade börjar bli lite rosa så jag hoppas att det inte blir infekterat innan hon tar dem så att jag får onödig smärta. Jag känner av stygnen då och då och jag börjar misstänka att det finns två till under bandaget som hon inte bytte ut, kul. Jag blir så lycklig när de säger: "Vi har bara sytt på insidan med tråd som försvinner av sig själv och utsidan är bara tejpad", VERKLIGEN, det är därför jag har MINST 4 stygn som måste plockas... så deras att det är bara att ta bort bandagen om två veckor så är det klart var bara en jävla lögn.

Nåjå, det blir nog bra tillslut, eller vad tror ni?

Kan det vara så att det är på väg att vända? Under natten har jag sovit på sida till och från utan större problem, kan ni förstå vilken befrielse det är. Visst att sova på sida är inte det ultimata för mig men det är så nära mage jag kan komma just nu och det glädjer mig mer än jag kan säga.

Igår gick jag och K och köpte ett par skor till honom, vi hade tur för det var 50% rabatt på dem så han fick riktigt fina skor för bara 344,50kr! Jag önskar att jag skulle ha lika mycket tur när jag väl ska ut och handla nya skor, tack och lov behöver jag inte göra det förrän vintern närmar sig.

Vi fick främmande igår av Dl och Anna så då tittade vi på "Dorian Gray", jag kan inte direkt rekommendera den, visst killen är snygg men för mig personligen var filmen lite för långsam i tempot, jag satt hela tiden och väntade på att någonting skulle hända. K och E hade hyrt 3 filmer, jag sa till K att han kunde välja två och sen skulle E få välja en, jag trodde hon skulle välja en komedi eller någon Disneyfilm men icke sa nicke, hon plockade hem "Wrong turn 3". Haha, som att hon skulle få se den hemma hos oss, icke sa nicke! Hon har försökt övertala mig idag att hon ska få se den men inte en chans i världen! Jag vill inte ha M efter mig ;)

Kvällen avslutades med två avsnitt av Supernatural, jag och K har börjat se serien tillsammans och båda tycker att den är underhållande. Det är roligt att vi har hittat en serie gemensamt som vi kan titta på utöver V också slipper man J och N's gnatande om att vi MÅSTE se Supernatural.

Detta underbara kort fick jag av min mormor och morfar igår med posten, när jag läste vad som stod där så kändes det så rätt, det var som att något klickade till inom mig. Texten inne i kortet fick strupen att snöra sig samman och tårarna att rinna: "Till våran Anna. Vi önskar dig allt gott i livet. Krya på dig..".

Som ni alla vet så går mina dagar upp och ner, fram och tillbaka. Igår var en dag då jag inte gjorde många knop, jag gick mellan sängen och kylskåpet och toaletten. Idag har jag däremot varit ute på en promenad och hunnit beställa en klipptid, jag måste verkligen få tunna ut håret och korta av det lite.. just nu ser det förjävligt ut.

Mitt "hål" vid naveln bråkar på som vanligt, sist jag bloggade så bestämde sig såret för att öppnas upp igen när jag låg i soffan, kände att jag var lite kall på magen och satt dit handen och när jag sen tittade på den så var den helt blodig. Jag ringde till svärmor som tog bilen och lite saker med sig, sen tog hon bort allt som var över såret och tvättade rent med koksalt och satt steri-strip över såret och en nytt "plåster" som ska suga upp blodet om det kommer och som kan sitta där upp till en vecka. Tydligen hade de satt ett stygn i början av såret och ett i slutet men inget i mitten, jag förstår ingenting... Nåjå, bara skiten bestämmer sig för att läka så är jag nöjd. Sen hon var här och plåstrade om mig så har jag blött lite, såg idag att det kommit lite till men jag hoppas det ger med sig, eftersom jag inte tar fragminsprutor något mer så borde det ju ge med sig fortare.

Idag kommer E hit, jag kämpar för att ta mig samman och orka saker, vete tusan hur det ska gå. Jag måste tacka V som ringer och stöttar mig varje dag och peppar mig att det blir bättre, jag blir så avis när jag hör hur bra hon mår och hur mycket energi hon har, tänk om jag hade en 1/10 av vad hon har så skulle jag klara mig fint. Vem vet, kanske när jag ser tillbaka på den här tiden om några månader att jag kommer tycka att det inte var så illa, kroppen och minnet runt saker som operationer tenderar att flyga iväg relativt snabbt.

Glömde nästan,  igår fick jag superfina blommor från de på jobbet och från Anna och Dl, blödig som jag är så började jag självklart gråta när ingen såg, vad händer med mig? Jag har inte hunnit ta några bilder men det kommer, förmodligen kommer jag inte vara den som fotar för jag orkar inte stå i en sådan position så länge men jag ska be K göra det så att de förevigas på bild. Detta är andra gången jag får blommor från folk jag jobbar med och det känns u-n-d-e-r-b-a-r-t, de skulle bara veta hur mycket de värmer mitt missbildade hjärta.

Dags för en liten nostalgitripp, idag är datumet jag träffade min första kärlek för exakt 15år sedan. En blick och jag föll som en fura, nu gick det ju som det gick men jag kommer alltid älska honom på något sätt.. för vem har inte kvar en plats i hjärtat för första stora kärleken?

Mitt snitt vid naveln irriterar mig mer och mer för varje dag som går. Det stramar och svider när jag har suttit / legat still länge och sen behöver kliva upp. Det övergår mitt förstånd varför de inte syr igen vid naveln på utsidan också istället för att bara sy på insidan. Naveln är ju ett ställe på kroppen som "rör" sig lite mer än andra när man böjer sig så mitt ärr kommer INTE bli snyggt om det behagar att läka alls. Nästa Måndag är det judgement day, då ska tejpen bort så får vi se hur det ser ut, min stackars mage kommer ha 12 snygga ärr från mina två operationer.

Vatten, jag är dålig på att få i mig den mängd jag ska ha per dag. Jag dricker och dricker men allt går så långsamt så jag hinner inte komma ens i närheten av den mängd man ska ha varje dag. Antar att det blir till att testa gränserna när jag har läkt i magen, skulle inte palla med att börja kräkas som det är nu men jag måste verkligen få veta hur fort jag kan dricka.

Nu ska jag ta och avsluta mitt vattenglas och sen ska jag sjunka ner i sängen med  "The killing dance", jag verkligen älskar böckerna om Anita Blake av Laurell K. Hamilton. Ni som tycker om böcker om vampyrer/shape shifters / demoner  etc borde absolut ge dem en chans.

Denna bilden illustrerar ganska bra hur jag känner mig just nu, utbränd. Jag vet att det är normalt att känna sig trött efter en operation och att alla saker har sin tid, men nu börjar jag bli lite less. Jag vaknar upp vid 4.30 varje morgon oavsett när jag somnat och sen är jag relativt pigg en stund till vid 7 då jag somnar igen till kl 9. Efter det så känns det som att allt är på topp och att jag är piggast i världen men sen vid 15 så kommer alltid tröttheten över mig och jag sover i 1,5-2h och sen är jag "ok" resten av kvällen. Sen att det är tokigt varmt ute gör verkligen inte saken bättre.

Blödig, det är ett nytt ord som beskriver mig och känslig. Jösses, K röt till åt mig idag och normalt hade jag bara skakat av mig det men idag grinade jag floder. Det är nästan så att jag börjar bli rädd för mig själv, jag är inte van att känna mig svag.

Oj, glömde helt bort att jag höll på att skriva här, fick gå och vila en stund och sen så gick jag genom den otroligt jobbiga processen som innebär att duscha! Vilken tid allt tar, nåjå, jag luktar iaf gott. Planerna nu är att ta ett glas med vatten och titta lite på Nord och Syd som jag började se här om dagen.

Igår blev jag riktigt skrämd, skämtade tidigare under dagen när jag låg och vilade att det kändes som att jag sprack lite, men jag tänkte inte så mycket mer på det. Mot kvällen när jag skulle gå och ta min sista fragminspruta i magen så tog jag bort kudden jag hade haft som stöd och det var blod på den :S Det visade sig att jag mycket riktigt hade spruckit någonstans och det hade samlats en liten pöl med blod vid såret och fingrarna blev helt röda. Direkt jag såg det kände jag mig svimfärdig men K lugnade ner mig och hämtade lite saker som han köpt på apoteket också la han om såret igen och gav mig den sista sprutan. Jag ringde till svärmor som lugnade mig och bad mig avvakta till idag för att se om det skulle fortsätta att blöda men vad jag kan se så har det inte kommit genom något mer *ta i trä*. Varför ska jag alltid drabbas av skit?

Jag har verkligen inte haft någon ork att uppdatera här, mina dagar går åt till att försöka äta / dricka och vara vaken. Jag har aldrig känt en sån enorm trötthet som är i min kropp just nu, kan inte minnas att jag var såhär när jag tog bort gallblåsan för 2år sedan. Magen är fortfarande svullen som en ballong och jag har kvar en fragminspruta att ta, jösses vad jag hatar dem! Men det är bara att bita ihop och ta den som en kvinna!

Jag tänkte berätta lite hur det var på sjukhuset för mig, kommer bli lite i korta drag för jag orkar inte skriva allt för mycket. När jag kom dit kl 18 i Söndags trodde jag att jag och V skulle få dela rum, icke sa nicke.. hon hade fått ett eget rum med TV och toalett, själv hamnade jag i en sal gjord för 3 sängar men de satte in min också så den första natten hade jag inte ens ett draperi att dra för. Salen delade jag med tre damer alla 60+ med stomipåse, ni kan ju gissa er till lukten som var där inne. Den natten sov jag inte och de var vänliga nog att sätta in en kanyl i vänster armveck (tänk er den smärtan att ha den där varje gång man omedvetet böjer armen), de bestämde att jag skulle ha den eftersom jag är nålrädd och detta skulle spara dem lite tid dagen efter när antibiotikan skulle in i kroppen.


När Måndagen kom var jag inte alls pigg, jag hade ont och ville mest dö. Vid 9.30 rullade de iväg mig från avdelningen och lämnade mig i ett rum där narkosläkaren och en sköterska hämtade mig vid 10:20. Narkosläkaren var riktigt trevlig och skojjade lite med mig innan jag fick narkosen och nästa gång jag vaknade upp var jag fortfarande i operationssalen men jag kommer inte ihåg allt för mycket utöver att de sa att jag skulle vara försiktig. Efter det vaknade jag upp till IVA där jag låg i 24h. Min tid på IVA var riktig hemsk, jag hade otroliga smärtor i magen och fick smärtstillande varannan timme ungefär, utöver det hade jag stora blodtrycksfall hela tiden så de tog mitt blodtryck två gånger i timmen, detta resulterade i att jag tillslut ville gråta varje gång blodtrycket skulle tas p.g.a. smärtan i armen. Efter många om och men tvingade de upp mig till en fotölj där jag inte ens nådde till golvet, mitt blodtryck gick från att vara relativt "högt" till att stanna på 65/55 något liknande, jag har aldrig mått så illa som jag mådde då, tempen rasade ner till 35 och jag försökte förklara att jag behövde något under fötterna för att jag inte nådde ner. De försökte ge mig en brusalvedon men den spydde jag upp och sen fick jag tack och lov gå tillbaka till sängen där jag sen flöt iväg. Vid kl 17 ringde jag till K för att prata med honom och fick veta att ingen hade ringt från IVA och berättat att operationen gått bra så mina föräldrar hade trott att jag dött. Samtalet med honom är lite luddigt för jag hade så mycket smärtstillande i mig och efter det var resten av tiden på IVA en blandning av smärta, illamående och hjälplöshet.

På Tisdagen fick jag äntligen komma tillbaka till avdelningen, fick dock inte ett nytt rum som jag blivit lovad utan det var in i samma rum med damerna. Direkt på avdelningen tog de bort de smärtstillande sprutorna och ville att man skulle ta 2 suppar, lycka till när magen var svullen som en ballong och jag hade en kanyl i vänster armveck och höger hand. Detta gjorde mig riktigt förbannad men vad kan man göra? En av tabletterna jag skulle få var helt slut så detta resulterade i att till natten fick jag en spruta i magen för att kunna sova. Stomidamerna höll mig sällskap och hurrade på mig hela tiden på sjukhuset, de var riktigt gulliga men tiden i rummet med alla dofter var inte optimala när man har ont och mår illa redan.


På Onsdagen bestämde jag mig för att jag hade fått nog, droppet hade kopplats ur och en kirurg pratade med mig, han sa att jag skulle bli sjukskriven i 6v men kirurgen som sedan skrev ut mig gav mig 4v och sa att jag sen fick prata med honom efter den tiden. Klockan 15 kom sjuktaxin och hämtade mig och resten är historia. Det är så fruktansvärt skönt att vara hemma, jag sover uselt men magen har kommit igång (även om den fortfarande är otroligt svullen). Mitt mål är att klara av att vara vaken större delen av dagen, men det får bli en annan dag! Idag har jag iaf kommit mig ut på en liten promenad. Jag hade lite otur så istället för att få en tablett som jag kan ta en gång om dagen och som håller smärtan borta så fick jag suppar, 3 om dagen *grattis Anna*.

Nåjå, jag ska vara glad. Jag överlevde en operation och helvetesdygnet på IVA och operationen gick 30 min snabbare än planerat, hittills har jag inga komplikationer *ta i trä* och jag har en sambo som tar hand om mig fruktansvärt mycket mer än jag trodde *shame on me*.

Sista klottret som kommer upp nu innan jag åker in till Sjukhuset. Egentligen har jag inte allt för mycket att skriva. Har ordnat barnvakt till Mirre så han åker ut till K's föräldrar idag och kommer tillbaka hem på Torsdag, Lovas låda är rensad och jag har plockat undan mina saker. Innan jag kom mig till datorn så passade jag på att packa klart, har med mig lite böcker, korsord, mp3spelaren, mobilen (självklart) och en kudde! Jag har inte sovit på ett sjukhus sen jag var 12år gammal och hade vattkoppor på lillhjärnan och jag kan erkänna att jag inte kommer ihåg så mycket från den tiden på sjukhuset utöver alla dåliga saker så som prover, ryggmärgsbedövning, utsugning av grejer ur ryggraden och att inte ha kontroll över kroppen. Nåjå, jag tvivlar att man får sova på en princessmadrass utan det blir väl gamla vanliga skummgummi-skiten!

En sak som ska bli rolig är dock att jag får träffa V igen, det ska bli roligt att få dela rum med henne, vem vet.. kanske blir hon en vän för livet? Hmm, det blir nog bra, hoppas hon har mycket humor och ett glatt humör med sig för det kan behövas till på Måndag! :) Vi får se hur bra jag kommer sova i natt, det finns risk för att jag kommer vara vaken större delen av vatten, kanske att jag skulle be om en sömntablett så jag är garanterad lite sömn? Fast vem vet, kanske är jag en sådan som somnar som en stock och som de får stå och "skrika" åt på morgonen så att jag vaknar och hinner ta en dusch med den hemska sörjan som gör håret läskigt och strävt.

Då har jag hunnit vara ute och fotat lite när pojkarna spelade frisbeegolf. Mirre fick komma med mig som sällskap och självklart blev det en massa bilder på honom! Han må se söt ut på bilden men han var en riktig pain in the ass, jösses vad han gnällde och hade sig under tiden. Jag tog med mig stativet ut men jag hade så mycket att hålla reda på vovven och ryggsäcken och K's jacka så det fick inte komma ut ur väskan.

Äntligen Fredag, eller vad ska man säga? Vädret är riktigt fint och jag har precis satt batteriet på laddning, skulle inte vara allt för roligt när man är mitt uppe i allt fotande också dör kameran (som den gjorde när jag och E var ute en gång). Vad ska ni göra under helgen? *nyfiken*

Jag borde egentligen städa men jag har verkligen ingen lust idag, det känns som att varför ska jag bry mig om det när det finns så mycket annat att uppleva och göra dessa sista dagar? Iof är det ju inte helt fel med en nystädad lägenhet men det hinner jag nog göra också. Hmmm, jag ska nog vara DUKTIG och städa lite när jag är färdig här för det ser inte ut som att Vamp Diaries är hemma riktigt än... När det väl är hemma så kommer jag då inte städa något mer för då blir det serier och efter det så är nog K hemma och vi kan komma oss ut i naturen lite.

Bah, jag känner att jag bara sitter och svamlar (som alltid) så jag ska bita i det sura äpplet och plocka ihop i lägenheten. Vi ses när vi ses om jag inte hinner blogga något mer innan Söndag så får jag önska er alla en trevlig tillvaro / underbar helg o.s.v.

Ny dag, nya tag som de säger. Igår när jag gick och la mig så var jag frustrerad och uppgiven på en och samma gång. Jag tycker inte jag ska behöva förklara för folk hur jag känner och är hela tiden, när något stort håller på att hända så är det självklart (iaf för mig) att man behöver fundera mycket / går in i sig själv och kanske inte är samma glada människa och sociala för den delen. Det som gör mig frustrerad är när folk tar det personligt, det är inte någons fel och ingen har gjort något, det är bara så jag fungerar och är. Jag brukar alltid sätta andra framför mig, men ibland måste jag faktiskt tänka på mig själv endast och det är vad jag gör just nu. Ingenting jag gör eller något av de beslut jag tar är för att vara elak.

Men som sagt, idag är det en ny dag och nya tag. Kände bara att jag behövde få detta sagt så att jag kan skaka av mig det och gå vidare.

Tiden bara springer fram just nu, har jobbat Mån - Idag och resten av veckan har jag inte planerat in så mycket. Visst på Fredag ska vi iväg och spela lite Frisbeegolf, eller pojkarna ska spela jag ska fota och njuta av att umgås med vänner. Jag borde nog också packa lite men när man packar så betyder det att det är riktigt kort tid kvar tills man ska åka så jag ska lura mig själv att det är låååååång tid kvar.



Jag har verkligen världens bästa arbetskamrater, de är så stöttande att jag blir riktigt rörd. Jag skäms nästan att säga det men de är mer stöttande än många av mina vänner som är så inne i sitt. Men man kan inte alltid finnas där för andra och det är tanken som räknas.

Dags att ringa mamma som jag inte hade tid att prata med för att en vän droppade in för att prata lite, de hör av sig allt bra mycket nu.. kanske är de mer skraj än jag (om nu det är möjligt). Jösses vad jag skulle vilja skriva av mig, men det går verkligen inte. Det känns dock bra att de vänner som står mig riktigt nära vet allt och att jag med dem kan prata om vad som åker runt i mitt huvud. Ni är bäst och tack L du som verkligen ställt upp och visat än en gång varför vi varit vänner i så många år. ♥ Sen får vi inte glömma bort P som gjort mer än vad jag väntat mig av någon jag känner, helt otroligt att det finns sådan osjälviska människor i världen. ♥

Gårdagen var en bra dag (större delen). Vi åkte iväg till Birsta där jag fynade en sjal på Indiska, ett filter till mitt 70-300mm objektiv, en rullgardin och en lampa till E's rum, lite värmeljus, matlådor till sen och en liten rosa gerbera som jag ska lämna på J's grav. Just tusan, jag glömde nästan bort fotoramen som jag inhandlade och som kommer ha olika kort då och då. Ja, jag vet att fönstret behöver putsas i gästrummet men jag har inte haft tid att göra det och E var inte så sugen på att jag skulle putsa det igår när vi satte upp en rullgardin, det blir helt enkelt till att putsa på Måndag efter jobbet.




Efter Ikea och en tur på olika affärer inne i Birsta city så åkte vi iväg på MM och avslutade dagen med Ica Maxi, fyndade lite balsam / duschcreme och en bodybutter som vi sedan kom fram till att den luktar nästan som en wunderbaum som volvoraggare brukar ha... K var den som kom på det igår när vi skulle sova, han låg och läste och sen flyttade han skallen och luktade på min arm och utbrast med ett stort leende: "Anna, du luktar som en volvoraggares bil, haha.. det påminner mig om när jag var ung och vi drog iväg i Lill-Roberts bil till XX ..." Iaf, tillbaka till kvällen! Efter Birsta kom Dl och A förbi för att titta på Avatar, me love that movie och sen avslutades kvällen med lite prat i telefonen med vänner. Summan av kardemumman = Jag har haft en riktigt bra dag igår, tack alla för att ni finns. ♥

Det finns så mycket annat som jag skulle vilja skriva här, men detta är varken rätt tid eller plats för det. Ni som känner mig vet vad som åker runt, vissa vet mer än andra. Jag hoppas att sommaren kommer ebjuda mindre DRAMA och skitsnack, för som det ser ut just nu så går det runt alldeles för mycket både i Västernorrland och Norrbotten. Jag känner mig spyfärdig av all skit och hoppas att de som håller på en dag kommer vakna upp och inse vad de gör. En positiv sak är att jag iaf får en "laglig" orsak till att vägra träffa vissa människor och ingen kan argumentera fram till varför jag skulle vilja det. Jag säger inte att jag är världens bästa människa men jag har iaf folkvett. Jag föraktar människor som skäms för andra så att de hittar på en usel ursäkt för att "komma undan", jag föraktar ännu mer människor som när deras plan inte funkade hittar på en ännu värre ursäkt och vet att de kommer undan för att ingen kommer orka sänka sig till en sån låg nivå för att slå tillbaka. Grattis Idioter, ni vinner. Jag skäms över att vara släkt med ER!

Igår jobbade jag till klockan 9.00 och sen bar det av hemåt. Väl hemma bestämde jag mig för att ordna så att jag skulle kunna titta på Bones och Vampire Diaries som alltid kommer ut natten mot Fredag. Jag lyckades hålla mig vaken bra länge innan jag somnade framför Days of our Lives i soffan. När jag vaknade hade posten kommit och jag hade fått en avi! :) Avin vad skattkartan till högen ni ser här ovan, det är en underbar människa som skämmer bort mig alldeles för mycket, hela serien om Anita Blake (14!! böcker). Första boken heter Guilty Pleasure och det var ungefär så jag kände mig när jag började läsa den.


Jag hann även med att prata lite i telefon med C, alltid roligt att höra hur de har det där nere i Timrå. Jag måste verkligen komma mig förbi dit vid tillfälle och hälsa på dem alla, sen får jag förhoppningsvis träffa några av dem när jag är i Sundsvall i några dagar. Efter samtalet med C gick jag in på Gårdsbutiken och handlade en liten burk till att ha servetter i och lite koppar som jag fyndade när jag tittade runt lite.